2025 - Året då jag vill titta mer uppåt än neråt på min klättring

Tjofaderittan rej, som åren går  Får man nog snart börja skriva, eftersom sista blogginlägget skrevs här 25.2.2024! 🙂🙏 Har senaste år uppdaterat MASSOR! Men mest i form av händelser och på instagram, som växit sig mycket stor under senaste års tid 🙂🙏 Men, jag HAR ju även kvar denna blogg! Som jag varken avslutat eller kommer avsluta, endast haft pauser ifrån nu som då 🙂 Och - igen är jag lika positivt förvånad! Att ni är SÅ många som är in kikar och kollar min blogg vare sig ingen uppdatering gjorts på 11 månader ♥️⭐️ Om jag tänker på allt som hänt från den 25.2 ifjol, ja var skall man egentligen börja 😂🙈 Jag tror en snabbuppdatering bakåt är det enda vettiga, och att bara ha er att följa med framåt blir det att fokusera på 😎 För nu lovar jag Er att minst ett inlägg/vecka kommer jag börja uppdatera igen, speciellt nu framöver då så pass mycket nytt händer i år 🙂🎉 *** På min insta får jag så mycket frågor och mejl, är såå tacksam och läser var och ett ♥️ samt försöker jag hinna svara på alla frågor ⭐️🙏 En otroligt viktig fråga jag fått av flera personer, ofta av yngre kvinnor, är dessa:  ”Jag beundrar dig Mojan och ditt mod. Hur gör man för att våga ta steget och våga? Göra sina drömmar till verklighet? Varifrån tar man modet? Jag lämnar bara med tanken att jag vill, men kommer aldrig för. Hur vet man att man lyckas? Är du rädd för att misslyckas? Jag är mer rädd att misslyckas än för att lyckas. Du är en förebild Mojan” (Kopierat in en par från instagram email jag fått)  Ett ärligt och rakt svar kommer här. Efter senaste åren som gått.  Allt man genomgått, tvingats genomgå, uppnåt, förlorat, utstått. Det ÄR tyvärr livet! Iallafall för mig, och i flera fall för många andra. Jag kanske låter klyshig, men jag har från ung och ännu idag alltid tittat på träd. Ett 🌲  Hur stark stammen verkligen är! I alla väder och vindar, står trädet oftast kvar med starka rötter i grunden och en stark stam som bär upp trädet. Dag efter dag, år efter år, och med en topp som lyser mot himmelen. ⭐️  När jag som en ung 29 åring, och nybliven företagare, satt jag i en soffa mina sista timmar på 29-sträcket timmarna före min 30 årsdag. Bredvid min dåvarande pojkvän och hans katt. Jag skålade i ett glas och lovade mig själv att om 10 år kommer jag skåla igen, för att jag klarat, genomgått, fått, lyckats och gjort någonting bra och hopperligen stort och minnesvärt under 10 års tid. Jag visste redan då att påbörja klättringen uppåt på ett träd. Upp mot toppen som mål. Det kommer inte bli lätt. Och många gånger kommer jag att falla, men hopperligen kommer kvistarna ta emot mig någonstans på vägen ner, och jag lyckas hålla mig fast och fortsätta klättra uppåt. 🧗  Ibland får även jag, lilla jag, känslan av att jag är misslyckad. Totalt misslyckad. Det mesta går snett och jag faller.  Att min kommande andra bok 📖 är klart skriven, men jag inte ännu hittat ngt förlag som tar sig an boken. Det kommer! Det är bara det att jag inte ännu lyckats hitta det rätta. Så tänker jag 🙂 Att min egna kommande tvserie år 2021 var allt jag drömt om, satsat tid och pengar på allt som komma skulle. Och - jag kom mig verkligen med i pitch och till de bästa! 🙏 Men inte till de några som valdes att satsa på.Samma med flera olika stöd jag så hoppats på, utställningsmöjligheter. Ja - ibland har man tur, ibland riktigt otur.Men, som jag lever och tänker: Klättra, klättra! 🧗 Ett steg upp, vare dag! Fastän det ibland kommer tre steg ner och ett steg upp, så ta vara på den lilla kvist som räddade ditt fall ner till marken! 🙂🌲Att man senaste årens tid så gott som både valt och tvingats till att förändra sitt hela liv helt och hållet! Husflytt, svåra tider, sjukdomar, pengaproblem efter långa sjukskrivningar, separationer, svåra sådana, ovisshet, stora förändringar med både hus och hem, vardagen, och jobb.Även massvis med saker man bara tvingats lära sig ensam i ett hyreshus man lever och bor ensam i idag. Allt från att lära och våga sig hantera det, utsida, insida, lära sig elda från 0, använda spisen, lära sig med ved från 0 🪵 Precis ALLT har man fått lära sig från grunden ensam. Och att vara ofrivilligt ensam under en lång tid, är också en enormt tuff sak och vare sig man har massvis med folk runt sig, kan känslan även ofta vara och komma av ensamhet. Varför har just jag hamnat i denna situation i livet efter allt man redan genomgått? 🙈Senaste år har pendlats mellan massvis med positiva saker, såsom allt folk runt en, ny stad, ny inspiration, nya jobb, och även en stor del hjärtesorg, ❤️‍🩹, saknad, förlorat en av mina bästa vänner och förlorat mycket man hade byggt upp ensam.Men, som jag sade. Det som inte dödar en gör en bara starkare! ⭐️ Det allra finaste som ändå hänt mig ifjol höstas var min nuvarande pojkvän. Efter en svår hjärtekross, så dök han bara upp. Han med stort H, som kom som från ingenstans när jag kämpade och klättrade som mest ensam upp för trädets svagaste kvistar. Han är det finaste jag någonsin träffat på, och att vi bara klickade direkt vi sågs. Vi är så likadana och han är inte endast min pojkvän idag. Han är även mitt stora stöd, hjälper mig allt han kan och vill finnas med vid min sida livet ut. För att han vill det. Och det är så otroligt för mig ♥️ Av någon orsak valde han MIG! Han såg verkligen något fint i just MIG och jag är så evigt tacksam över att jag just nu i livet fick chansen att träffa denna genomsnälla, underbara och ”halvtokiga” 😂😎 man med precis samma humor som jag/vi. Han bara smältar in i vardagen och även fast jag idag kämpar på ensam och lever och bor ensam. Så finns han idag! ♥️ Han finns på riktigt! Och även säkert en dag någongång i framtiden kan vi flytta tillsammans och få dela allt på riktigt i vardagen och i ett hushåll. Men bara att veta att han finns idag. Den finaste lottovinst jag kunnat få ♥️⭐️ Att jag även senaste år fått uppleva såna enorma ofattbara, stora och nästan drömlika saker, är även en stor del av året som gått😎  Dagen jag vaknade och hade ett mejl från Sverige och Expressens nyhetschef, att min story idag som jag intervjuades till via 📞 finland-Stockholm i junimånad,r publicerad och jag hamnade på Expressens förstasida i hela 🇸🇪 onsdag 7.8.2024 🙂 Altså vilken dröm! Jag tänkte svimma 🙏🙂 Jag har även fått lyckan att bli medvald till Helsingfors till Efter Nio 📺 programmet i september ifjol, och flera intervjuer har gjorts. Just nur jag i full gång med allt nytt jag skapat och skapar som bäst under senaste år, och jag kan knappt vänta att verkligen få dela med mig av allt och få starta upp allt🙏🙂 Så svaren på frågorna jag fått är helt enkelt: Tänk dig ett träd. Titta på trädet och på stammen. En tjock stam som bär upp trädet och upp till toppen skall man. Men sluta tänka att endast direkt klättra upp rakt för stammen och nå toppen!  Börja klättra! Men se dig istället runt och våga se, känna och utforska alla kvistarna på sidorna om stammen under klättringen! Alla är vi olika. Men enligt mig är den lättaste vägen rakt upp oftast inte den bästa i längden. Den bästa vägen är att ha klättrat med stadiga steg, men även vågat se åt sidorna, vågat dig på der kvistarna som kanske inter de kvistar du själv skulle valt att testa stiga på. Men ibland kan en kvist vara starkare än du tror, och i slutändran komma med mer innehåll än du nånsin skulle fått av den där tjocka stammen. Ibland brakar kvistarna, även du. Och då faller du nedåt. Men har du tänkt på att om du faller ned för ett träd som endast har en stam. Stammen kan endå inte ta emot dig i ditt fall. Det största och mest stabila tar inte alltid emot dig som du önskade. Istället är det alltid kvistarna! Dedär kvistarna på sidorna om trädet, som växer villt och åt alla håll. Faller du, är det alltid dom som förr eller senare tar emot dig och begränsar ditt fall! 🌲  Med min vision är altså pointen: Våga! Våga utforska! Önskar du och har ett mål i livet! Följ det (stammen) för allt du kan! Men missa aldrig alla chanser (kvistar) på sidan om stammen! Oftast är det trädets kvistar som bygger hela trädet och ju mer kvistar på ett träd när du sitter på toppen tittar ner, desto mer innehåll och mer vet du att finns runt stammen påväg upp mot ditt mål! 🙂🙏 Jag har själv via tex städningen idag fått många mediakontakter. Via via, allt brukar oftast hänga ihop. Och genom såna vägar man aldrig skulle tänkt sig gå från början 🙂🙏 Jag anser att fastän inte livet eller vardagen är ens närt perfekt eller någonting gått perfekt. Men vad vore livet om man vore perfekt? Det är vägen upp till toppen som oftast lär dig mest 😎  Ju mer tuffa saker man går genom, desto starkare blir man och idag ser kag inga problem längre - endast utmaningar 😎 På mina sista timmar som 29 åring, satt jag då med min dåvarande pojkvän och hans katt i en lägenhet. Idag finns varken katten eller dåvarande pojkvän vid liv mer. 💔  Mycket ändras, och kommer att ändras. Men lär dig att våga! Våga lev, våga chansa och våga stig på de kvistar på trädet du inte normalt ens hade sett eller noterat, det kan oftast vara de som aldrig kan bli de bärande på ett träd, men de kan bli utgångspunkten till att du kämpade och orkade dig upp till toppen på trädet 💚💛 All kärlek 🫶 //Mojan