You & I - Kapitel 1

Dagen har äntligen kommit. Efter att Zayn och killarna varit i USA i lite mer än en månad för att medverka i TV-program och skriva musik kommer dom hem igen. Jag är så himla glad.   Det har alltid gått bra för oss att ha ett distansförhållande, men har det blivit svårt har jag alltid åkt till min syster Lea, och jag har då alltid känt mig mindre ensam och blivit mer trygg.   Jag sitter nu i bilen på väg till flygplatsen för att möta upp killarna. Det känns så himla skönt att det kommer dröja ett tag innan jag behöver göra det igen, för jag vill verkligen inte att Zayn ska befinna sig så långt bort ifrån mig.   Idag är det vår två-årsdag, och det var minst sagt bra timing att killarna hade möjlighet att komma hem som senast idag. Annars hade vi kanske inte kunnat fira denna dagen tillsammans.   Två hela år. Dom har bara susat förbi. Jag kommer knappt ihåg hur jag hade det utan Zayn, men jag vet att jag har det mycket bättre nu när jag har honom. Därför vill jag inte ha det som jag hade det förut. Jag hade aldrig haft en särskilt seriös pojkvän. Alla killar, eller alla och alla – kanske tre, hade det bara hållit med i högst fyra månader. Det är inte sådär jätteseriöst. Men två år, då är det seriöst.   På flygplatsen står det endel fans och väntar, precis som det brukar göra. Nu är klockan kvart i sex på morgonen, så man tänker kanske att ingen vill ge sig ut så här tidigt på morgonen. Dom kanske är ca 30-40 personer som vakterna får hålla undan eftersom dom annars sprungit in i gången där passagerarna kommer ifrån.   Jag tycker det är väldigt fint av fansen att dom är så hängivna och verkligen gör allt för killarna. Ibland har dom ups-and-downs, men jag vet att fansen alltid gör killarna på bättre humör.   Killarnas plan landar klockan sex, så jag står bakom den lilla flocken med uppspelta fans och väntar. Tio över sex kommer det ut några resenärer, men ingen av killarna. Dom kanske släpper ut dom sist för att det inte ska bli så mycket kaos för dom andra ”vanliga” människorna. Till sist börjar tjejerna skrika och röra på sig. Utan att titta upp från mobilen jag har i handen förstår jag att det nu är killarna som kommer. Zayn... Genast lägger jag ner mobilen och rör mig framåt. Jag vill bara krama om honom.      Under hela flygresan har jag tänkt på Kate. Det kommer kännas så skönt att äntligen få hålla om henne, känna hennes värme, känns hennes doft och få höra hennes röst.   Man tänker kanske att drygt en månad inte är speciellt länge, men att vara ifrån den personen (en av dom) man älskar mest i en månad: då är det länge.   För omväxlingens skull så åkte vi denna gången med ett vanligt plan, och inte ett privat. Därför blir vi bedda att stanna i salen där man hämtar sitt bagage för att resten av passagerarna ska komma av före. Antagligen står det endel fans utanför.   Till sist blir vi bedda att komma efter en av männen i personalen och när vi kommer ut genom gången hör vi fansen skrika. Ett litet leende sprider sig på läpparna eftersom dom tagit sig hela vägen hit. Klockan är ju faktiskt inte ens halv sju på morgonen.   Vi skriver lite autografer till fansen som är där, vi tar bilder och delar ut kramar. Eftersom dom inte är så många tar vi tid till alla, så att alla får. Jag ser Kate stå en bit bakom alla tjejerna, och varje gång jag ser henne placerar sig ett leende på mina läppar.   Fansen har fått sina autografer och dom backar undan lite granna. Dom andra killarna är inte klara ännu så jag smiter bakom folkmassan och överraskar Kate som står och tittar ner i sin telefon. Hon ser inte att jag kommer, så försiktigt smyger jag fram bakom henne och lägger armarna runt hennes midja och kramar henne. ”Hi sweetie.” säger jag och lyfter upp henne i en kram bakifrån. Hon rycker till lite, eftersom jag antagligen skrämde henne. Jag sätter ner henne igen, och innan jag släpper taget om henne pussar jag henne på kinden. Så fort jag släppt taget om henne vänder hon sig om och lägger armarna runt min nacke. Hon ställer sig på tå för att komma upp i min höjd, och utan att säga något placerar hon en varm kyss på mina läppar. Känslan är... trygg. Jag känner mig trygg och lugn utav kyssen, och jag gillar känslan.   ”I've missed you so much Zayn. I'm so happy you're here.” Att få höra Kates röst gör att jag får ett stort leende på läpparna. ”I've missed you too. It feels good to hug you again.” Hon ler tillbaka och jag pussar henne på nästippen. ”You have a new perfume...” funderar hon och luktar på min jacka. ”I'm right, huh?” ler hon. ”Yes you are. I bought it before we got on the plane. It's not very often I can go in the shops because we fly private jets, as you know.” Det känns svårt att sluta le. ”Yeah.” svarar hon kort. ”Do you like it?” ”I do.” svarar Kate, och vi kysser varandra igen.  Jag hoppas att ni inte är allt för arga på mig för att det tog tid att skriva kapitlet, men jag visste inte hur jag skulle börja novellen. Dock känner jag nu att jag kommit på en bra bit av storyn, så nu är det bara att skriva!!    Kommentera vad ni tycker hittills, även om det inte hänt så mycket, så skulle jag vara tacksam, puss xxx