Och kalla mig konstig nu men..

Jag tycker inte alls det är så himla mysigt som alla säger att dela säng med någon. Att "vakna upp tillsammans med någon man tycker så himla mycket om". Jag tycker det är mysigt precis innan man ska somna. Men sen vill jag egentligen bara fläka ut mig och ta all plats i sängen själv. Jag tycker att det är skönast när man sover själv. Jag är nog en sån som sover bäst själv.Och jag gillar inte när man går på en väg och det är bilar som tutar när dom åker förbi. Som vevar ner rutan och skriker något efter en. Jag gillar inte att få uppmärksamhet av någon tönt i en volvo..Sen gillar jag inte folk som ska gråta i helt fel tillfällen. Som min mor, som kan börja gråta bara jag ger henne en kram.. (och nej, jag e inte snål på kärlek te min mor, hon är bara lite känslig ibland).Jag klarar inte av människor som inte kan säga ifrån, som inte kan säga nej, eller som bara tofflar röven av sig för andra. Jag klarar inte av det, och jag vet.. jag har inget med det och göra.. men jag tycker synd om människorna som inte klarar av det.