Det är sanningen som räknas

Oh vad glad jag blir! Fick i förregår en kommentar från en tjej som säger att min blogg bara blir sämre och sämre. Egentligen tycker man kanske att jag borde reagera annorlunda, men jag kan faktist inte göra annat än och hålla med henne. Dessutom känns det sjukt härligt och få lite seriös respons som inte bara är från personer som vill ligga högst upp på kommentarstoppen. Helt plötsligt smyger sig min insperation sakta tillbaka, tack Frida.Men tillbaka till mitt fantastiska bloggande. Jo jag vet att jag kan mer än vad jag visar, jag är bara så jävla lat! Dessutom tappar jag alltid lusten att skriva när det är så mycket plugg i skolan och så mycket stress. Verkar dock som att detta fenomen enbart händer mig av någon underlig andledning.Men om någon (otrovärdigt nog) skulle ha en skola i hur man håller blogglusten uppe så är jag öppen för förslag! Annars får jag bara dra mig själv i öronen och intala mig att det inte är så jobbigt att skriva en rad eller två...