ett fram två bak, men nu ser jag en väg.

Har försökt få bukt på mina känslor vad jag står, vad jag vill och hur jag känner.. Gårdagen var sms och telefonsamtal om vart vi  ska ta vägen vad vi ska göra och allt där emellan. Det tar på mig det tar på dig och det tar på oss  att det är såhär. Men nu är vi väl tillbaka och ska ge det en chans till.. Men förhoppningsvis blir det bara till det  bättre. Det kommer bli en lång resa men vi ska klara det. idag, imorgon & framöver