Vem är jag?

Jag heter Maria Rongelid och startade som många andra min karriär på en ridskola. Jag red på en ponnyridskola i 4 år, sedan bytte jag till en annan ridskola och red ponny och gick sedan över till stor häst. Därefter gick jag återigen tillbaka till min gamla ridskola, men nu som instruktör och medarbetare istället för som elev. Parallellt med att rida på ridskola hade jag först en new foreststo som sköthäst. Därefter fick jag ansvar för ett stall med tre hästar: en shettis, en connemara-arabkorsning och ett vilt ponnysto av okänd härkomst. Alla tre hade problem av något slag; fysisk funktionsnedsättning och/eller beteendeproblem.   Jag har lett knatteridning, haft ridlektioner för barn och vuxna och jobbat på ridläger. Jag har suttit i flera styrelser på ridskolor, mitt senaste uppdrag var som barn- och ungdomsansvarig för verksamheten på en ridskola. Jag har också hållit kurser för vuxna nybörjare  och jag ger privatlektioner till ryttare på ponny och häst.   Jag anser att man ska bevara så mycket som möjligt av allt som är naturligt för hästen. Jag rider gärna bettlöst och barbacka, ibland rider jag med ring som är som en stel lasso man lägger kring hästens hals. Jag föredrar bomlösa sadlar eller barbackasadlar. Jag köper helst naturliga material som läder och fårskinn framför syntet. Sporrar, skarpa bett och hjälptyglar hör enligt min mening inte hemma på hästar utan de är alla ett uttryck för att man misslyckats i sin ridning.   En häst behöver rätt foder, sällskap och motion för att må bra. En häst ska också få uppleva nya saker och platser regelbundet och inte ha tråkigt. Samtidigt är jag också noga med att mina hästar ska ha lugn och ro och framförallt rutiner. Stress hör inte hemma bland hästar i något sammanhang och därför är jag noga med att det ska vara lugn och ro i och kring hästarna.   Trams och larv hör inte hemma bland hästar och där är jag stenhård: Inget klängande på hästarna när de ska vara ifred och inget spring i hagar för nöjes skull.   Jag är emot den ridning som många ridskolor lär ut: att sparka hästen för att få den att gå och att slita den i munnen för att få den att stanna. Jag lär ut ett mjukt ridsätt som ger lyhörda och känsliga hästar och det är också det jag rider efter själv. Det gäller i allmänhet alltid när jag vistas nära hästar: allt umgänge med hästar ska ske mjukt, naturligt och med ömsesidig respekt.   När jag sköter en häst stallar jag alltid upp den. Boxen eller spiltan är en fristad, där hästen ska kunna vara sig själv och ha en kravlös tillvaro för att kunna återhmta sig mentalt. När den står uppstallad däremot sänder jag signaler om att det vankas arbete i någon form och jag lär mina hästar att vara lugna och lydiga. Hästarnas hage är deras rum, och därför ska man inte vistas i hagarna i onödan. å ridbanan vill jag att hästen arbetar, och därför använder jag aldrig ridbanan som hage eller tvärtom. Hästens vilja att arbeta är mitt mål och jag vill ha glada och friska hästar.   Jag värnar starkt om säkerheten och därför föredrar jag säkerhetsstigbyglar och vill helst att man rider med säkerhetsväst. Ridhjälm är ett måste och jag tänjer inte på några regler som uppkommit för att umgänget med hästarna ska vara så säkert som möjligt.   Min filosofi är att man alltid kan lära sig mer och att man aldrig ska bli högfärdig och tro att man blivit expert, för fullärd blir man aldrig. Jag fortbildar mig regelbundet fortfarande och jag har sysslat med hästar i 15 år. Jag anser också att ridsport är en helt fantastisk chans att få umgås med helt underbara hästar och jag ser gärna att allt fler upptäcker tjusningen med ridningen eller vad man nu är intresserad av i hästväg.   Jag tar starkt avstånd från rodeosporter och all form av kapplöpning. Det första för att det är ett rent djurplågeri, det andra för att hästarna behandlas illa och för att det utlöser stresshormoner hos hästar att springa ikapp.   Jag stödjer Svenska Hovvårdsförbundet och Svenska Hästars Värn.   Mina hästar (eller om jag fick bestämma, alla hästar) ska ha det rent och lugnt i sina stall. Jag är noga med att stallet ska vara bra anpassat även om det kostar en slant extra. Stallgångar är breda, gödselstacken får inte svämma över och det ska vara rent och snyggt kring hästarna.   Ordning och reda, men inte på bekostnad av glädjen!