Nyckeln för utveckling ligger utanför din cirkel

Att träffa nya människor är inte direkt min grej. Jag kan visa upp en utåtriktad och social sida, men innerst inne avskyr jag det. Kallprat med främlingar har alltid varit en utmaning för mig eftersom jag inte ser meningen med det. Jag bryr mig inte om vad någon har gjort idag, särskilt om jag inte känner personen. Jag förstår att det är ett sätt att starta konversationer, men när det inte går djupare än så, känner jag mig lite vilsen. Denna gång ska jag träffa många tjejer i olika åldrar för att genomgå någon form av helande. Jag måste erkänna att jag var nervös inför dagen och faktiskt inte ville gå. Men en röst har kallat på mig hela veckan, uppmanat mig att delta. Jag tror att jag kommer att lära mig något av denna erfarenhet. Att utsätta mig för obekväma situationer är något jag behöver för att övervinna denna obeskrivliga känsla av obehag. För att klargöra, det handlar inte om människorna i sig eller deras åsikter om mig. Många tror att social fobi/ångest  (vilket jag inte tror jag har) ofta handlar om vad andra tycker och tänker om en, vilket kanske stämmer överens för majoriteten, men inte för min del. Jag har funderat mycket på varför jag känner som jag gör när det gäller det sociala. Till en början antog jag att det var på grund av andra människors perspektiv på mig, men nu tror jag inte riktigt på det. Självklart vill man bli omtyckt, men i slutändan bryr jag mig egentligen inte om ditt omdöme. Det är mest mitt ego som talar då. Jag tror att det har mycket att göra med min energi. Det tar mycket energi av mig att lära känna människor som jag inte finner intressanta. Det är väldigt få jag faktiskt finner intressanta och även dem jag är nära med brukar denna känsla uppstå, så det har inte direkt en koppling med nya människor i sig. Att träffa nya människor är som att studera matte, något som många avskyr, men som man ändå måste göra. Det tar mycket energi att bearbeta alla intryck som min hjärna får. Jag har förberett mig hela dagen. Det är så för mig ibland. När jag har något litet där jag måste hålla en tid så pausas hela min dag för det. Jag vet att många känner likadant, särskilt personer med ADHD-diagnos. Som tur är har jag haft en produktiv dag. Jag har studerat och uppfyllt mina dagliga prioriteringar och nu slänger jag ihop ett inlägg för er. Jag ser fram emot min kväll trots allt!