Ångest bby

Jag får sån otrolig ångest när jag tänker på skolan. Tycker verkligen det är skitjobbigt att gå dit och tänka att man ska tillbaka dit efter lovet (och gå där i 1,5 år till:))).  Grejen är också den att jag har börjat känna mig så himla tafatt. Att jag liksom inte hinner med. Jag har alltid haft relativ bra koll på allt kring skola osv osv. Men nu så har jag ingen aning vad jag håller på med. Min frånvaro gått upp jättemycket och jag skjuter upp ALLT. Asså verkligen allt. Trots att jag ändå klarat mig relativt bra hittills, så har jag så mycket som jag skulle kunnat gjort bättre om jag bara försökte mer. Jag har liksom aldrig varit en sån person förut. Jag tycker verkligen det är asjobbigt. Nu är jag ju inte en sån person som måste vara bäst i allt eller är perfektionist. Men har alltid försökt och ~gjort mitt bästa~. Men nu har jag tappat det helt.  Fan det låter så töntigt att säga att man har ångest över skolan, eftersom det är något det flesta känner. Men asså jag blir liksom nära panik när jag tänker på det. Det blir liksom en ond cirkel. Där alla småsaker blir en enda jobbig sak tillslut.  Känner sån skuld också, för har verkligen inte tagit hand om mina vänskapsrelationer där heller. Är inte alls engagerad i deras samtalsämnen och har inte orkat göra nått åt det. Känner liksom ingen lust att engagera mig, för jag orkar inte. Det känns hela tiden som att jag anpassar mig och det har jag gjort sen ettan och det orkar jag inte göra längre. Tänker hela tiden att det blir bättre sen. Men när är det egentligen? Det känns som om jag bara håller ut tills det ska gå över. Tills jag inte känner mig låst till skolan och alla där. VILL BORT. Och blir så jävla avundsjuk när jag pratar med andra som inte känner samma sak. Som på riktigt trivs och har det bra haha.  FAN VA JOBBIGT DET SKA VARA  puss hej