MEDVETENHET I TYSTNADEN

Tystnad och återhämtning, en tid där ingenting är som vanligt har gjort att jag haft tid att ifrågasatt mitt liv, klargjort vad det är jag mår bra av och blir lycklig av. Jag har också kommit att förstå lite mer av mig, hur jag funkar och hur jag reagerar i olika situationer. Livet är spännande, det finns alltid någonting nytt jag kan lära mig om mig själv, förstå och upptäcka. Genom att ta mig tid till att ifrågasatta och vara nyfiket på mig själv, har jag kommit till nya insikter och lärdomar. Mina känslor går upp och ner, men jag kan lära mig att identifiera dem, acceptera och hantera dem. Det krävs tysta stunder för att verkligen gå på djupet i tanken. Jag springer i tystnad och leker med tanken, med döden och livet. Jag resonerar med mig själv, ifrågasätter och utmanar. Ställer mig frågan; vad skulle jag göra imorgon om jag kunde göra precis vad som helst? Jag vet inte vart jag ska, men jag har drömmar och jag har driv. Jag hoppas och tror att genom medvetenhet, självinsikt och klarhet kommer jag att skapa mig en lycklig väg jag vill gå på. Jag har ett öppen sinne och inte är inte rädd för det ovisa. Jag vågar utmana tanken, måste våga tänka större, och sedan ska jag hoppa. Genom att våga vara i en tystnad skapar vi en trygghet till oss själva och tankar som leder oss till ett större förstånd. En tanke är en tanke, det är inte en lag. Det behöver inte vara någonting jag vill eller måste göra, det behöver nödvändigtvis inte vara sanningen eller finnas ett rätt eller fel svar. Att våga tänka, våga reflektera och ifrågasätta, utan högt spelande musik i bakgrunden eller skärmen i ansiktet, menar jag på att vi finner oss själva och vad vi verkligen vill.   Med det sagt kommer också perioder av total förlamning och uppgivenhet, rädsla och ibland även sorg.  Tankar som inte är så bekväma eller välkomna stöter jag undan. Det är naturligt. Jag har gått min egna väg, en väg som jag ska fortsätta att trampa. Det kommer med höga och låga toppar, jag är medveten om det. Ibland när livet är skört behöver stora och komplicerade tankar inte ta plats. Det är därför jag tror att återhämning är så viktigt. Att ta sig tid till att vila och återhämta sig, utan varken stora tankar eller åtaganden, krav eller lust. Då är vila och tystnad extremt viktigt. Att bara få vara och finna sig själv, för att hämta kraft för att hoppa ut i det igen. Den senaste tiden har jag låtit tystnaden komma. Först var det obehagligt, men med tiden blev den mer familjär och bekväm. Jag tror att det är bra att jag lever lite i den, lever med mina tankar och mig själv. Jag är fast beslutsam att skapa mig en egen väg, men då behöver jag veta vad jag vill. Genom tysta stunder skapade jag mig förståelse och acceptans, fann förlåtelse och styrka att ändra om. Jag har också blivit mer medveten om vad jag tycker om, vem jag är och vad jag vill. Det är bra.  Jag tänkte dela med mig om några privata tankar i kommande inlägg. Och jag tänkte utmana Dig som läser att ta dig 1 minut på att tänka på några frågor. Det vore kul att höra vad Du känner och tänker, så skriv * När mår Du bra?* Har Du haft en stund idag av total tystnad?* Tycker Du att det obehagligt när det är tyst?Nästa gång Du är ensam, ta dig tid till att bara låta det vara tyst. Öppna inte mobilen, lyssna inte på musik, tänk inte på vad Du måste utan tänk på att Du vad du vill. Du är här precis just nu och se dig omkring, acceptera tystnaden och främst: acceptera och värdesätt den Du är, precis idag.