NYA VAL OCH FLER MÖJLIGHETER

Jag har mött många människor, jag har sagt hej och hejdå, tittat och blundat. Jag har ställt frågor och fått svar, sällan har jag fastnat, alltid har jag gått. Jag har alltid varit påväg, det fanns ingen anledning till att stanna. Antingen har det varit för kämpigt, eller för tråkigt. Jag har varit i en stund av tidsfördriv, njutit och skämts av den striden. Det har inte varit lätt, jag har ifrågasatt både mig och andra, spänt blicken inåt för att kasta mig ut. Jag trodde jag var hel, tills jag insåg att jag kanske aldrig kommer att vara det. Jag kommer aldrig att vara hel för jag har gått sönder från innan, jag är skör, ihoplimmade bitar som blev jag. Jag tvivlar på mig, tvivlar på kärlek, tvivlar på min styrka. Jag letar ständigt efter utmaningar för att bevisa för mig vad jag är; stark i en skör kropp. Jag är stark och skör, med sprickor svåra att skåda.  Med ett hjärta som pumpar med en spricka som blöder, vad blir då kvar? Det finns stunder där hjärtat pumpar för fullt, då det finns energi för att sprida, för att orka lite mer, för att täcka såren. Och så finns det stunder där det inte finns mycket mer att pumpa än att hålla sig över ytan, varje andetag blir till en kamp. Det är svårt att förklara, jag hittar inte rätta orden trots att jag vet vad jag känner. Sårbar och utsatt. Jag har levt med ansvar och viljan till att göra det bra för alla andra. Jag offrar hellre mig än någon annan, och jag kan leva med det. Det är när jag bär ansvar för två, och ska räcker till för alla, utan varken riktning eller mål, jag inte orkar. Jag orkar inte bära allas känsla, lägger mig under täcket och blundar. Vill det iallafall, ändå går jag upp.Jag övar på att släppa tanken på att göra andra nöjda. Jag över på att känna efter vad jag vill, vad jag verkligen vill och handla efter det. Jag har gett så mycket, jag har sett så mycket, vilket har gjort att jag ser något annat än vad jag såg för tre år sedan. Jag har mött människor, öppnat upp mina öron och ögon för att ta in allt det jag inte visste fanns. Åsikter, lärdomar och andras drömmar har format hur jag ser på världen och hur jag kommer att ta mig an den. Det kommer att bli en unik resa. Det kommer att bli min resa.  En morgon påväg till jobb. Nothing Hill, gatan som fylls av bord uppdukade av gamla och ätbara ting. Hit kommer turister och lokaler för att handla, inspektera de gedigna massorna. På denna gata jobbade jag på två ställen, ett inte så länge ett annat längre. Jag sålde bröd till både turister och lokaler, mestadels lokaler. Det var rika och det var fattiga, folk med olika politiska  åsikter och erfarenheter som samlades under ett och samma tak. Hit gick jag på morgonen, och åkte hem vid eftermiddag. Eller snarare till nästa jobb. Jag bar med mig lunch och hoppa på en dubbeldäckare till nästa destination. Ett annat, färmande men än så nära liv.