Lena ville ifrån kranarna och indieklubbarna, det var då Lena - nu vill jag alltid stanna

I lördags for jag och Maxime norrut, bytte landskap till Bohuslän, förbi Mordorfabrikerna i Stenungsund och vidare till Kolhättans idylliskaste idyll. (Men först missade vi tåget). Där går alla skimrande sommardrömmar i uppfyllelse på en endaste gång. Det var paradisträdgården med växthuset, de Crewdsonska gräsklippningsmönstren, konstverken, skulpturerna, vallmon och styvmorsviolerna. Det var strandpromenad till havet med Highland kettlekalvar med tjockaste pannluggen galloperande vid sidan, hundgos och hundra nya fräknar, utflykt för att se på fasterns spekulerade hus, ett gult och alldeles makalöst (synd bara med motorvägen intill). Och det var sjön med Dalslandsinramningen, och efter långdragen tveksamhet - det första doppet. Ronja rövardotterfrihet och JAGKÄNNERLIVETIMIG- klyschor. Sedan gastronomiska under, färska rödbetor, citronsmör, grillad halloumi, jordgubbar, honung, grädde och melon. Matmagi, ultiMAT. Det var finaste bästa M med hasselnötsögon och storskratt. Det var samlingen av insekterna som lidit fönsterdöden, på rad i storleksordning (ursäkta obceniteten) på fönsterbrädet. Det blev tidigt godnatt och morgonen i solen med lyxpannkakorna, lysröda apelsinjuicen, melon igen och smörgåsar utöver det vanliga. Somna med huden bar under solen och huvudet tomt på tvivel. Det var av guld. Förbehållslöst fantastiskt.