ÖSTERLEN [episod 2]

Efter att vi ätit frukost på vårt pittoreska bed & breakfast och hört oss för om omistliga Östelentips med paret som hade stället gav vi oss ut i dagen.  Hittade ett litet musteri som låg ett par minuter ifrån stora Kiviks musteri. Det stora liknade mest ett äppelmustens Ullared så vi backade snabbt ut därifrån.  Mycket bättre att bara få plocka åt sig ett par flaskor och lägga mynt i en låda. Sjukt gott var det också.  Bakom mustbänken fanns en ladugård och bakom ladugården fanns ett arboretum, alltså en trädgård/park med en samling spännande trädsorter. Det fanns så himla vackra träd (som det här som kändes som en del av scenografin i Jurassic Park) och var så intensivt grönt att det kändes som om allt lyste litegrann.   Det var höst i ett löv. Vissa träd såg ut som stjärnhimlar. Fint sällskap.  Vi plockade upp kärnor och frön från marken, drömde om egna ståtliga trägårdar med Junimagnolia och kinesiska tulpanträd.  Där fanns en ek som de trodde var närmare femhundrade år, men den var så nära så det klarade mitt starka teleobjektiv inte av att få med mer än en liten bit bark av. Kändes lite som att möta en förfader som sett hela världen. Respekt osv.  Tunna röda växter, klara blå dörrar.  Vi gick runt länge i duggregnet och det var mycket fint.  För att fortsätta promenadtemat bestämde vi oss för att gå till Stenshuvud. Mer vacker natur.  Himlen var vit och vi såg en fyr.  Det var som hedlandskap.  Ah. Hur fint.  Gick upp upp till den högsta punkten, själva huvudet. Mattias och horisonten.  Sjukt vackert, kände förstås att jag genast måste flytta hit.   Hemvägen var också vacker, med trolsk skog och mjuka runda mosstenar.    Efter att ha promenerat i säkert två timmar behövde vi absolut lunch. Fick tips om ett gästgiveri som jag dock ej minns vad det hette. Jag hade en härlig bristning i ögat som gav mig klara vampyrtendenser. Kalla mig Monsterögat. Åt hysteriskt god panerad fisk, alltså den var sådär ultimat krispig. Vi åt våra magar fyrkantiga innan vi for vidare. Drack kaffe på ett fint litet rosteri mitt på en åker i en knappt existerande by, men där glömdes kameran. Det bästa på kanske hela lilla resan var när vi badade vid Mälarhusen. Först kände vi en viss tvekan för att stranden kändes turistig och överanvänd, men det var så jäkla fint. Hade ett närmast euforiskt bad i stora rullande bränningar och så varmt att vi aldrig ville gå upp.   Eftermiddagssolen la sig över triften när vi badat klart och åkte vidare.    Vi stannade vid Dag Hammarskjölds Backåkra som tyvärr var stängt. Fick nöja oss med att kika in genom fönstren, föreställa oss hur det är när Svenska akademien har sina get togethers där och titta på gulliga betande kor.  Resten av denna dag, dagen då vi plöjde Österlen, fortsatte med ett besök i underligt tysta Ystad, pepprig kantarellpasta på gågatan där och slutligen fällde vi upp vårt lånade tält vid en strand i Vitemölla. Nästa morgonen flydde vi regnet och åt frukost på badhotellet där innan vi vinkade hejdå till äppelträden, havshorisonterna och stockrosorna. Att bli fullskalig kulturtant, låsa in mig i en vindslägenhet i ett stenhus med lådvis av äppelmust och Virginia Woolfs samlade verk är min b-plan om allt annat går dåligt. Och om inte allt går dåligt (inshallah) vill jag hänga i Österlen igen, det är ju onekligen en liten dröm för min inre bourgeoisietant.