Ibland skulle jag bara behöva mamma, min mamma.?

Denna tatuering är för mamma, hon är alltid med mig! Tidigare när jag mått dåligt och haft det jobbigt i livet har jag alltid haft mamma med mig, genom allt har hon stöttat mig och funnits där för mig. Idag har jag inte henne, jag har inte min mamma som var min bästa vän och som jag berättade allt för. Många gånger tänker jag att jag skulle behöva ringa mamma nu, skulle behöva få hennes perspektiv eller höra hennes ord för att känna mig lugn igen. Prata om min dag, mitt problem eller min ångest just nu. Jag skulle vilja krama henne, känna hennes varma kram ge mig styrka och hopp. När mitt huvud exploderar av alla ångest och oro, skulle jag vilja prata med henne. När min depression styr över mina val skulle jag vilja ha hennes råd. När jag känner att det här är för mycket för mig, skulle jag behöva hennes hjälp.  Jag vill berätta för henne att jag kommer klara detta, men det kommer vara svårare utan henne.  Jag vill också kunna berätta alla bra saker som hänt efter att hon gick bort, jag vill berätta att vi bor i ett hus på landet, vi har skaffat en hund och vi har gift oss. Det har hänt så otroligt mycket på dessa 2-3 år att jag själv knappt hänger med ibland, detta vill jag dela med henne men det kan jag inte. Jag får för mig ibland att hon ser mig och hör mig, men gör hon verkligen det? Jag skulle vilja ha en telefon till himlen, eller allra helst ett tåg dit för att kunna träffa henne. Men det går inte, för hon finns inte längre.  Missförstå mig inte, jag har väldigt många runt om mig som finns här för mig och som stöttar mig. Men ibland skulle jag bara behöva mamma, min mamma.