22 July

Jag har just sett filmen 22 July som finns på Netflix. Filmen handlar om det hemska som utspelade sig på Utøya den 22 juli 2011. Jag känner att jag måste få skriva om det, även om ett kort inlägg inte motsvarar alla mina tankar på nåt sätt.Jag mådde illa redan från första minuterna, och några minuter in så fick jag panikkänslor och kände hur tårarna brände i ögonen. Det spelar ingen roll att jag visste vad som skulle hända och att inget i dagens läge kan ändra det. Ändå ville jag skrika "stop, nej sluta, stoppa honom", där jag satt i soffan. Det var som att ha ofattbart tung sten i bröstet i två och halv timme då jag kollade filmen. Den är mycket väl gjord, jag tycker det är så sjukt viktigt att man tagit upp så mycket av vad som hände efter självaste terrordådet. Hur offren, familjerna och samhället påverkades, det är minst en lika stor del av det hela som självaste attacken.I övrigt så har jag sett en hel del frågor om vem vill se en sådan film? En film om hur barn blir mördare, en verklig händelse som är så hemsk? Och om det faktiskt är okej att omvandla en sådan händelse till "underhållning"? Ja man kan ju fråga sig. Men själv ser jag inte filmen som "underhållning", det är mer av en dokumentär. Ett sätt för alla att hantera, bearbeta, komma ihåg och lära sig av vad som hände. För det är ju just det, vi måste lära oss från händelser som detta, annars vill jag inte ens veta hur världen kommer se ut i framtiden. - Amanda