Joker, en sanningens film

På lördagen var jag på bio. Den nya filmen Joker visades och eftersom den hade fått väldigt bra recensioner så var det ett självklart val att se den. Filmen var väldigt bra gjord. Den är alltså ingen skräckis eller hemsk på ett blodigt, skrämmande sätt. Dock är filmen ändå rätt hemsk, för den belyser rätt så exakt ett av samhällets stora problem. Filmen handlar alltså om hur Joker blev Joker, Batmans ärkefiende. Hur en person kan gå från att leva ett vardagsliv till att döda. Joker är en speciell man, han har psykiska besvär och behöver vård och hjälp för dessa. Bland annat går han på regelbundna besök hos en stödperson och äter psykmediciner. Ett tu tre så drar man in på stödpersonen och medicinerna, alltså måste han klara sig själv, vilket säger sig självt att inte går. Hela stödet från social- och hälsovården försvinner alltså. Dessutom behandlas han dåligt av andra människor. Han blir misshandlad ett flertal gånger för att han är annorlunda, han mobbas och trakasseras av kollegorna och han hånas öppet. Riktigt hemskt. En kombination av detta, ett samhälle som sviker och mobbning och trakasserier leder till att han tar till våld. Då känner han sig i kontroll och som om han hat makt. Även om filmen var mycket bra så blev den ändå och mala i huvudet efteråt. Men kanske det är det som gör att det är en bra film? Iallafall, om ni inte än sett filmen så skulle jag råda er göra det. Eller har ni redan sett den, vad tyckte ni isåfall? - Amanda