När jag valde vilken stad jag skulle bo i - rubrik 2

1995 föddes jag i Åbo, där mina föräldrar bodde just då. Pappa är från Pargas och mamma från Pojo/Karis, men träffades i Åbo under studietiden. Mamma skulle egentligen velat flytta till Pargas eller något annat ställe nära Åbo, men på grund av jobb och familj så flyttade vi 1996 till Karis. Första åren bodde vi i Tallmo, i en fin trea fram tills juletider 1999 då vi flyttade till det jag kallar mitt barndomshem.I gula huset på "gräddhyllan" bodde jag alltså största delen av min uppväxt. Jag skulle inte ha kunnat önska mig ett bättre ställe att växa upp på. Det finns en fin gård och ett hus med tre våningar så alla tre barn har fått ha egna rum. Det är inte ett måste att ha eget rum, men visst är det en fördel då man är tre barn, flickor och pojkar och alla i rätt så olika åldrar. Själva området är dessutom hur bra som helst, lugnt och fint, skog finns nära men ändå har man mindre än en kilometer till stan.Då det var dags att fundera på vidare studier så fanns det egentligen inget annat alternativ för mig än Åbo. Inte på grund av studiemöjligheterna utan för att jag visste att jag absolut ville bo i Åbo, och bara fick hoppas på att där fanns något bra ämne att studera. Det var alltså ett självklart val för mig att välja just Åbo som studiestad. Skulle det inte funnits något inom vården på Novia att studera så skulle jag troligen hittat på nåt att studera på ÅA istället, bara för att få flytta till Åbo.Nu börjar min studietid gå mot sitt slut, snart har jag bott fyra år i Åbo. Framför mig står rätt stora beslut och livsval, vilket jag har rätt så mycket stress och ångest över. Just nu känner jag att jag vill fortsätta hyra min fina lägenhet i Åbo och bo kvar där, vare sig jag sedan bestämmer mig för att jobba eller resa utomlands. Annars skulle jag kunna tänka mig flytta till någon förort i Åbo eller Pargas, det skulle inte kännas omöjligt. Tanken på att flytta tillbaka till Raseborg lockar inte jättemycket just nu, det känns lite för litet och lite för tråkigt. Visst finns det mycket här som är bra, jag skulle aldrig kunna säga att Karis/Ekenäs är dåligt eller liknande (trots att jag vet att vissa tror att jag tycker det), utan det är bara det att just i detta nu passar Raseborg inte den livsstil och det liv jag vill leva. Sen hur min vision och mina tankar förändras vet jag ju aldrig, ett tu tre ser jag en framtid i Raseborg, man vet aldrig. - Amanda