Slagsmål, silent disco och nekad

Nu är vi i Nya Zeeland och har lämnat vårt älskade Sydney. Vi landade här igår natt och allt gick bra med flyget, det var faktiskt ett asbra flygbolag. Quantas heter det och maten var god, det fanns tv, laddare och sätena var fräscha. Recommend recommend! Vår sista dygn i Sydney och första dygnet på 2019 spenderade vi med Felix och hans gäng. Först var det bakishäng för hela slanten i Botanical Garden och det var så gött. Vi chillade i skuggan hela dagen med världens finaste utsikt. Sen tog vi oss samman, gick hem, duschade, bytte om och fixade till oss innan det blev en sista utgång. Vi var på förfest hemma hos en av Felix vänner och gick sedan vidare till ett Full Moon Party som vi hade köpt biljetter till och vet ni vad som händer då? Jag blir inte insläppt för att jag enligt vakten ”är för full” vilket jag verkligen inte var. Det var vissa som var mycket mer påverkade än mig och jag betedde mig verkligen inte illa. Men tydligen kan vakterna här vara lite konstiga med regler kring vilka som kommer in eller inte. Vår kompis blev liksom inte insläppt på en klubb för att han hade en tatuering i nacken, vilket är en jättekonstig regel.  Jag blev i alla fall väldigt arg eftersom jag kände att det var orättvist då jag hade druckit kanske fyra glas vin och inte var för full. Men det var bara att acceptera läget och vi vandrade vidare till Scary Canaries istället där det var silent disco. Då har alla varsitt par hörlurar där man kan välja mellan två olika genrer på låtar och det var så himla roligt. Musiken var grym och vi dansade tills det stängde. Kvällen fick dock ett oväntat avslut. Jag och Felix hade precis köpt nattkäk och gick ner på gatan när vi ser ett slagsmål. Två killar slåss våldsamt och en tjej försöker slita de ifrån varandra. Vi springer dit och lyckas sära på killarna och lugna ner de innan resten av vårt gäng kommer. Ena killen blöder i hela ansiktet och tjejen gråter hysteriskt. Vi stannar och pratar med de ett tag men de lyssnar inte riktigt men läget verkar vara ganska lugnt ändå så jag och Felix fortsätter gå. När vi en stund senare går tillbaka samma väg så ser vi en ambulans och en polisbil där slagsmålet ägt rum. Jag får panik och vi ser att det är killen som blödde som ligger på båren. Då känner jag att vi måste gå fram och berätta om vad vi såg, så det gör vi. Vi får alltså lämna vittnesmål och de var tacksamma för det. Det känns bättre i hjärtat att vi i alla fall gjorde det vi kunde och hoppas att killen mår bra.  Trots lite stökig avslut på kvällen så var det en bra avslutning på Syndey vistelsen. Dagen efter mådde vi riktigt dåligt men lyckades packa ihop allt, käka lunch och ta oss till flygplatsen.