Det är över nu. Men det är bara början.

  Allt är lyckligt nu, jag får nöja mig med att vara reserv till hösten och hoppas på något bättre, men om inte annat får jag kanske upptäcka världen. Slutuppsatsen i skolan sändes nyss iväg och fastän ni inte vet något om mitt år här så är det så otroligt skönt. De senaste veckorna har varit ständig psykisk stress över hur jag ska lyckas organisera och få mina tankar ner till text. Jag älskar att skriva och bygga meningar så att de är för komplicerade för att förstå. Det är så svårt att tillämpa allt fint i dialektala avklippta ord. Men om någon känner mig ens lite så vet ni att det är svårt för mig att översätta tankar till ord, det är som ett annat språk.   "..hon sköt på framtida besvär."   My year of studies is over now, the last exam is handed in and sunny days can be enjoyed without my constant companion of mental stress telling me about all the things that has to be done. I will never stop to stress about practically everything, though, it's simply how I am. But I cannot please everyone.