Ångest, bry sig och comfort zone

Goddag hjärtan! Igår var jag så taggad på livet, dansade hem från jobbet och planerade min lediga helg i huvudet. Kände mig stark, förväntansfull och glad. Tog för givet att jag skulle vakna upp på precis samma humör denna lediga fredag men icke. Jag kan få ångest av så små små saker. Jag överanalyserar saker jag gör och är så väldigt hård mot mig själv. Att ställa en fråga på instastory kan ge mig tankar som ”vem tror jag att jag är” ”varför skulle någon bry sig om det” osv osv. Jättetöntigt att bry sig men det har jag alltid gjort. Har alltid brytt mig om vad andra tycker om mig, att ha bra rykte. Inte stuckit ut för mycket och alltid vart ganska balanserad. Inget dåligt med det alls men tanken ”vad kommer andra tycka om detta?” Slår mig alltid innan eller efter jag publicerat ett blogginläggen eller kanske en instagrambild. Jag har aldrig delat min blogg på facebook tex, det känns så konstigt, naket och oj vad många som kan döma vem fan jag tror att jag är där. Varför ge någon chansen att döma mig? Hur jag skriver, vad jag skriver eller tycker. Ser någon som ser mig som en stark person mig annorlunda efter ett sånt här inlägg? Att alla har brister vet väl vem som helst men varför är det så svårt att erkänna sina egna? Även om det låter extremt tråkigt så finns det ju såklart fördelar med att bry sig om sitt ”rykte” om jag ska definiera det så. Jag har ju levt efter någon jag vill vara och det är självklart för att jag själv vill det. Men vad som skulle göra mig gott är att steppa två steg utanför min comfort zone och inte bry mig så mycket om vad andra tycker, våga lite mer och släppa loss lite oftare. Det är mina nyårslöften bland annat. För innerst inne vet jag ju att många tycker man är grym som vågar. När jag är i min hemstad är det så många otippade som kommer fram på tex krogen, klappar en i ryggen och säger kör, fan vad du är grym. Man kanske ska sluta jämföra sig med andra. Vem är jag om man jämför mot någon med flera hundra tusen följare, men vem är hon om man jämför mot någon med miljoner följare? Man ska nog skita i att jämföra om det inte ger en positiv motivation. För mig förminskar jag bara mig själv genom att jämföra.Aja.. imorse iallafall så vaknade jag på det hopplösa humöret. Men fick ett sms av Hanna till min räddning, om vi skulle ta en långpromenad? Yes tänkte jag men strax där efter slog tanken mig ”det är säkert för hon vill prata om något jag gjort” .. Haha alltså skrattar högt nu.. Vad får man det ifrån? Har såklart absolut inte gjort något konstigt men psyket kan fan vända på vad som helst. Men nu har jag lyckats vända tillbaka skiten och promenaden fick mig på så bra humör. Nu är jag så redo för FREDAG <3