Två år av saknad....

Idag är det den 27 januari. Det betyder det är två år sedan Tessan lämna oss väldigt plötsligt och oväntat. Visst hon var gammal men så vi insåg att det inte var så långt borta. Men ingen hade väntat det där och då. Dagen innan var jag hos föräldrarna för att hämta Lingon som varit hos dem över natten. När man kommer dit får Lingon som vanligt fnatt och springer som en idiot i trädgården. Det roliga var att även denna dag så var Tessan även väldigt pigg. Jag kände att detta MÅSTE jag ha på film. Så jag plockar fram min iPhone och tar två filmer. Sen åkte Lingon och jag hem. Sen på natten hände nästa konstiga sak. Lingon gillar att bädda men brukar inte göra det på natten. Men denna natt väckte hon mig, hon far runt i täcket, puttar på mig och skriker helt hysteriskt. Jag förstår inte alls vad det har tagit åt henne, men jag inser att något är fel. Frågan är bara vad. Sen slutar hon lika plötsligt och hon lägger sig ner och återigen somnar. Jag går få upp på toa och kollar klockan som är 4.20 så det är ett tag tills man ska upp. Jag går och jobbar och när jag varit hemma ett tag så ringer det på dörren och där stod föräldrarna. Blev lite förvånad men inte så chockad som vad de skulle berätta. De hade den natten vaknat av att något lät konstigt så de gick ner (Tessan förstod aldrig den där grejen med att gå i trappor så därför sov hon där nere). De insåg ganska snabbt att något var fel då de möttes av doften av spyor och bajs. Mitt på golvet hittade de Tessan liggandes på golvet kämpandes att försöka komma upp. Det var tassarna mot parkettgolvet som hade gjort att de vakna. De insåg direkt att det var en hjärnblödning hon fått, så de satte sig ner hos henne så hon skulle lugna ner sig. När hon hade gjort det så gick mamma och ringde till djursjukhuset och de delade deras uppfattning så sa till dem att komma in direkt. Det var första gången i sitt liv som Tessan var lugn när hon var hos veterinären. Huvudet bara hängde på henne när pappa bar inne där de fick komma till ett rum och hon fick sina sprutor för att somna in. Och vilken tid var det hon somna in? Klockan 4.20...Nu har det gått två år och vi saknar dig fortfarande något fruktansvärt. Varje gång Lingon ser en golden så blir hon misstänksam att kanske, kanske är det min bästa kompis. Men aldrig är det :( Man saknar alla dina knasigheter. Att trots du var en väldigt stor golden så trodde du dig vara en knähund. Man kunde inte sitta på golvet utan du kom springande och skulle sitta i knät. Hur du satt och höll andan och andades in så det lätt öhhh när du tiggde. Hur du visade tänderna och såg så farlig ut om man råkade röra vid dina tassar. Hur snäll du var mot Lingon när jag fick henne. Den lilla ouppfostrade skitungen som inte visste hur man skulle vara mot andra hundar. Så hon morrade och högg mot dig. Men du lärde henne hur hon skulle vara och ni blev bästa vänner. Och du var min bästa kompis i så många år. Den som alltid fanns där som stöd och alltid fick en att skratta. Saknar dig så fruktansvärt mycket. Tänker på dig varje dag och tårarna sprutar nu här när jag försöker skriva detta. Älskade Tessan du är bara bäst. Tack för de 12 åren och 10 månaderna vi fick tillsammans (såg ju dig när du bara var en dag så du var verkligen i ens liv hela ditt liv)