ska di va så ska di va

Huvudet värker en aning. Kinderna är varma och röda (inga ovanliga fenomen dock). Båda syrrorna är nu både friska och krya efter sina slängar av vattkoppor. Kan det vara min tur nu?  Jag vet att alla de senaste inläggen har handlat om mina sjukdomar/kommande sjukdomar men det är ett högst nödvändigt skrivämne, för mig tro mig. Jag + grupp har i alla fall hunnit redovisa vår historiauppgift om Kalla kriget idag. Vår lärare hade egentligen för avsikt att skjuta upp redovisningen till onsdag, endast fjärde gången gillt, men jag gick emellan honom och hans idéer.   - NEJ, vi måste få redovisa idag! På onsdag kommer JAG FÅ VATTKOPPOR!  Detta vet jag ju inte säkert såklart. Men någon nytta ska dom väl göra, de där kopporna.  På onsdag ska jag däremot ha muntlig redovisning i franska så det hade ju varit bra om jag höll mig frisk tills dess . . . Men å andra sidan kommer det nog aldrig uppstå ett sådant gyllene tillfälle där jag tänker "nämen, om man skulle ta och insjukna i lite vattkoppor en fin dag som denna? Det hade nog gjort mig gott!" - Nej. Tror inte det. Så det är lika bra att få det gjort. Dessutom kan man ha roligt även om man har vattkoppor. Jag menar, kolla bara på den här:     Fast jag kommer nog sakna mina små vänner in school. Och det skulle inte förvåna mig om det gick och blev sommar medan jag är sjuk och måste ligga inne i en varm säng hela dagarna heller.  Fast det har ju blivit kallt nu igen. Förra veckan var solig men i fredags tog det slut. Jag hade längtat efter glass hela veckan men då det aldrig gavs tillfälle till detta tvingade jag töserna att följa med mig för att köpa årets första glass efter skolan på fredagen. Trots sol-lös himmel. Ska di va så ska di va.     Innan jag avslutar kvällens inlägg tänkte jag dela med mig av ett par charmerande bilder på mig och mina kära systrar. För att, jag kan. Och för att om jag hade läst denna bloggen så hade jag definitivt velat se fula bilder på bloggaren och dess syskon.