Heartbreaks and egos destroyed

Om det ändå fanns ett vaccin. En medicin man kunde ta så att man slapp känna sig så trasig. Trasig efter uppbrott. Det är ändå helt värdelöst att höra hur mycket bättre det blir med tiden. Äldre som försöker lugna en med att säga att man är ung och att man kommer hitta rätt någon annan gång i livet. Har de aldrig tänkt på att man förlorat en del av sig själv? En del som varit så viktig och svår att hitta, särskilt när man är så ung, som nu tagits ifrån en. Utom ens egen kontroll.  Det är just det. Att man inte har kontroll över det. Om man blir dumpad pladask till exempel. Vad ska man ta tag i när man faller och den person som alltid tog emot en valt att bara gå därifrån? Att någon annan bestämt att såhär ska ditt liv bli nu. Någon annan tar kontroll över hur du ska må, göra, tänka och sen inte ens va där för att plocka upp det som är trasigt. Det man försöker hålla kvar vid är ett hopp som man innerst inne vet inte finns kvar.  En väldigt fin vän sa: Varje gång du tänker på honom så kyss din biceps, ta på dig dina snyggaste kläder, klä av dig naken och mata ditt ego. Fastän man skrattade åt hans bisarra tips så ligger det något i det. Ett uppbrott skadar ens ego på alla sätt och vis. Att försöka glömma eller att hitta någon annan att dela tiden med kommer aldrig kunna vara en lösning just i stunde för du kommer alltid vara lite sorgsen och det är okej! Att bygga upp sin självkänsla är på många sätt nyckeln till att faktiskt ta sig vidare. Ta sig ifrån att tänka på allt bra han var och hur vår relation kunde blivit. Tänk vad du är, vad bra man själv är, och att det är hans förlust.