New York

Jag har bestämt mig. Den här sommaren kommer bli min. Inte någon annans. Jag har halvt bokat en månad nu i världens bästa stad. Jag ska få uppleva allt jag drömt om och förhoppningsvis alla mardrömmar jag fruktat. För vad vore inte en resa utan lite motgångar?   När jag står här på jobbet på Arlanda, och hör utropet för flighten mot JFK som ska avgå om 20 minuter känner jag en sån eufori i magen. Det där är jag om 3 månader. Där kommer jag stå, med magen full av fjärilar, händerna svettiga av nervositet och bara undra. HUR tog jag mig hit? Vad tänker jag med? Ska jag skita i allt? Shit, händer detta på riktigt?   Har surfat runt på olika sidor som ger tips om vad man ska göra och inte göra. Jag glömmer bort att jag står i kassan och att folk försöker få kontakt med mig då och då. Om det känns såhär overkligt att ens tänka på det, hur kommer det kännas då?   Jag åker ensam och det har slagit mig flera gånger att jag är fan dum i huvudet som gör det. Men sen känner jag ändå - FAN SOFIA, du gör detta. Du är så jävla modig som ens vågar. New York är den enda stad jag skulle kunna tänka mig att vara ensam i. Den här resan handlar inte om någon annan än mig, hur egocentriskt det än låter. Jag ska åka dit, fota, skriva, äta mat, dricka kaffe på uteserveringar och läsa massa böcker, bläddra i modemagasin och lyssna på musik, åka till Brooklyn och dricka öl, ligga och mumsa på jordgubbar i central park bara för att bota min jetlag, shoppa så att jag skäms att jag ens har ett bankkort och så mycket mer.      Det här händer. Jag ska. Nu händer det.      Slutför bokning.