Mina tankar i början av graviditeten

Sågort jag fick reda på att jag var gravid i Augusti förra året så började jag skriva veckouppdateringar. Jag tänkte att det skulle vara kul att ha till en eventuell nästa graviditet för att se hur jag mådde och kände. Man glömmer ju så fort. Så för den som orkar läsa så kommer här mina ärliga tankar mellan vecka 6 och 15 här.  ---------------------------------------------------- "Gravid  Mina tankar och mående vecka för vecka Vecka 6 - 1,5 vecka sedan jag gjorde testet som bekräftade det jag trodde och hoppades men ändå inte vågade tro var sant. Fredagen den 23 augusti. Hade visserligen tagit två andra test tidigare i veckan och JA visst var det två svaga streck även där men ändå inbillade jag mig att det kanske var fel på testet. Var det inte ett lite väl smalt streck? Men den torsdagen tröttnade jag på dessa två-streck-test. Jag köpte det dyraste, Clearblue digital med veckoindikator. Under tiden jag väntade på vad testet skulle visa började jag inbilla mig att det inte skulle visa något, varför skulle det göra det liksom? Det är säkert bara jag som har lurat min egen kropp till att tro detta. Skengravid har man ju hört talas om. Tittade på testet. Gravid 1-2 stod det.  Nu är vecka 6 här. Så mycket tankar och jag vet inte ens varför. Eller jo det vet jag ju, det är ju för att jag vill det här. Jag tyckte ju att jag var en chill person. Jag ska inte oroa mig. Så gick det med det! Veckorna fram tills vecka 12 kommer gå så otroligt långsamt. Hur ska jag kunna dölja detta? Och vad gör jag om jag börjar må illa på jobbet? Samtidigt, spelar det någon roll? Vi är inte där än, jag kan inte hindra något. Onödigt att oroa sig i onödan. Och de värsta tankarna, hur vet jag att det lever? Men som sagt, det är inget jag kan styra över. Jag litar på min kropp. Men vem försöker jag lura egentligen? Jag är rädd. Rädd att det inte ska gå vägen. Att jag ska bli besviken. Börja om på noll. Alla dessa känslor tror jag att de flesta känner, jag är ju inte annorlunda på något sätt, bara människa. Det är okej att vara orolig.  Hur mår jag då? Jag mår nästan som vanligt än. Brösten gör lite ont men inte alls så ont som jag har hört andra ha. Att man knappt kan nudda dem. Jag gillar att känna på dem, att känna att det händer något i min kropp. Det andra jag känner är att livmodern växer och det känns som lite svagare mensvärk. Sen är jag också ganska törstig, och kissnödig men det kanske bara är inbillning. Jag letar ju efter tecken. Ibland glömmer jag av att jag är gravid. Men när jag kommer att tänka på det så blir jag glad.  Vecka 7 - Nu har nästan hela vecka 7 gått, kan säga att det inte har varit min bästa vecka. Lite bättre nu mot slutet dock. Det började i måndags då jag var så otroligt trött. Ville bara sova hela tiden. Jag kände mig även sjuk, jag frös och var varm om vartannat. Jag har varit hungrig men ändå inte haft någon matlust. Sen har jag även haft en konstig känsla i magen, typ som när man är bakis och inte vet om magen ska vändas ut och in eller om det kommer bli bättre. Kan inte säga att det har varit illamående men kanske stadiet innan illamående. Men nu i helgen har det varit bättre, tack och lov. Trodde nästan att jag skulle bli deprimerad där ett tag.  Annars har denna veckan gått snabbt tycker jag. Men jag har några jobbiga veckor framför mig. Jag hoppas ju att dem blir enkla men det beror på hur jag mår. Jag vill bara att alla ska veta samtidigt som jag inte vill säga det än. Det är sjukt jobbigt att inte ha någon att prata med. Man känner sig ganska ensam. Men jag hoppas att kommande veckor fortsätter snabbt förbi.  Vecka 8 & 9 - Veckorna går fortare nu, och jag har mått ganska bra. Lite konstig känsla i magen vissa dagar (steget innan illamående typ), fryser väldigt mycket ibland och brösten är fortfarande ömma. Jag är sugen på typ allt men har samtidigt ingen matlust, jättekonstigt. Har dessutom märkt att jag får kväljningar av att borsta tänderna, speciellt om jag borstar lite på tungan. Fy, det är inget jag ser framemot att göra varje morgon och kväll just nu. Men annars är jag förvånad över hur lite jag känner och är tacksam varje dag som jag ändå mår såpass bra att jag kan klara av vardagen. Och nu känns det inte så långt kvar till vecka 12 längre, och om exakt en månad har vi första ultraljudet!  Vecka 10 - Denna veckan har vi berättat för våra föräldrar. Och jag grät båda gångerna. De fick kort med texten ”Hej, jag kunde tyvärr inte vara med idag.. men vi ses i maj!”.  Dem blev såklart väldigt glada, och lite chockade tror jag. Antons systrar grät också med mig, tur man inte är den enda känslosamma. Sofia och Tilde vet inte än, ska fråga dem om dem vill bli mostrar någon dag framöver.  Annars mår jag som tidigare veckor typ. Lite illamående. I måndags var första gången jag kände att jag nästan behövde springa iväg och spy. Det var på jobbet dessutom. Men jag väntade ut det och sen gick det över. Hoppas det inte kommer igen! Annars är jag lite trött, orkeslös och har ont i brösten som tidigare veckor. Jag börjar mer och mer tro att detta kommer gå vägen men ibland börjar jag tänka på hur jobbigt det skulle vara om detta togs ifrån en nu. Ju längre tiden går ju mer hoppas man ju och tror på det. Men det är ju egentligen helt onödiga tankar eftersom det inte finns något att göra för att hindra det. Man får bara hoppas på det bästa helt enkelt, men det är inte lätt.  Vecka 11 - Veckorna flyter på just nu. Den här veckan har jag mått lite bättre, varit lite piggare vissa dagar. Men i torsdags på jobbet var det nära att jag svimmade. Jag blev jätteyr och fick sätta mig ner. Var heller inte helt med i huvudet. Kunde inte koncentrera mig på något annat än att hålla i mig. Kunde varken höra eller prata ordentligt. Har lite minnesluckor under dessa sekunder. Lite läskigt men det blev bättre på någon halvminut när jag satt mig ner. Förmodligen ett blodtrycksfall. Verkar vara ganska vanligt när man är gravid, tydligen kan man få det när man stått upp länge vilket jag alltid gör på jobbet. Vi får hoppas att det var enda gången det händer. Om inte så vet jag hur det känns nästa gång så då får jag väl sätta mig ner på golvet direkt.  Vecka 12 - Äntligen är vecka 12 här. Nu ska vi bara klara oss igenom de sista dagarna också. Men helt kommer jag inte slappna av förrän vi varit på första ultraljudet om en vecka. Har mått lite lite illa även denna veckan, är också otroligt orkeslös. Orkar inte ta hand om hemmet speciellt mycket just nu. Har tänkt att jag ska dammsuga i en vecka nu. Men så får det vara.  Till en annan sak, jag har kommit på vad min första craving är. Vissa saker har jag ju varit sugen på en dag men inte mer, men det finns en sak som jag vill ha flera gånger om dagen, och det har varit så i minst två veckor nu tror jag. Mjölk, blå mjölk. Jag vill dricka mjölk hela tiden, får köpa fler paket flera gånger i veckan haha! Undrar om det är något som kommer hålla i sig, jag tror det. Det är så gott just nu! Vecka 13 & 14 - Nu går det undan. Hade ultraljudet i vecka 13 (trodde vi), vi blev nämligen framflyttade några dagar så vi hamnade på vecka 14 istället. Ultraljudet gick jättebra iallafall. Man kunde se så otroligt mycket, armar, ben och alla organ. Och av det man kunde se nu så såg allt fint ut. Känns som vi kan andas ut lite nu. Men oron kommer väl aldrig släppa helt och hållet.  Annars mår jag som innan, lite trött och mår illa lite då och då. Det brukar komma några gånger per dag ännu. Hoppas jag slipper det helt snart, det är en jobbig känsla att gå runt med även om man inte spyr.  Vecka 15  - Inte min bästa vecka hittills. Har spytt för första gången, två gånger till och med. Jag som hatar att spy. Men det värsta är faktiskt innan när man inte vet om det ska komma eller inte. Efteråt har det snarare varit en lättnad eftersom det har känts bättre en stund då. Vill verkligen bara slippa detta nu, då hade jag mått toppen just nu.  För övrigt mår jag som sagt bra. Har lite lite matlust bara. Mjölk tycker jag fortfarande är supergott, även om jag dricker lite mindre nu. Annars är det inte direkt någonting jag är extra sugen på, olika saker varje dag. Kaffe dricker jag fortfarande inte, saknar att sitta med en kopp kaffe även om jag just nu äcklas av det." Ultraljud i vecka 19/20 någon gång och även typ första gången jag fotade magen som började synas, här i vecka 16 tror jag!