Throne of Glass - Sarah J. Maas

Namn: Throne of glass Författare: Sarah J. Maas Del i serie: Throne of glass #1 Utgivningsår: 2012 Förlag: Bloomsbury Sidor: 406 Handling: Celaena Sardothien är Adarlans  mest ökända lönnmördare. Efter ett uppdrag som gick snett blev hon tillfångatagen och skickad till dödslägret i Endovier. Efter ett år där så ställs Celaena framför kronprinsen och erbjuds det hon vill ha mest i hela världen. Sin frihet. Men priset är högt. Kungen ska hålla en tävling för tjuvar, lönnmördare, legosoldater och andra skurkar över hela landet, där vinnaren får bli hans persoliga “kämpe”. Celaena ska representera kronprinsen i tävlingen. Om hon vinner, kommer hon att i fyra år tjäna den mannen hon föraktar. Men om hon förlorar, då kommer hon att skickas tillbaka till Endovier, och då skulle hon lika väl kunna vara död.   Omdöme: Jag älskade varenda sekund av boken. Redan efter 20 sidor fick jag den där underbara känslan i magen att man lever sig in boken, vilken jag brukar få i andra eller tredje boken i en serie. Efter första kapitlet så visste jag att detta skulle bli en ny favorit och jag inte skulle klara av att skiljas ifrån den.   Celaena Sardothien. Vilken tjej! Det finns så många starka kvinnliga karaktärer i böcker, men Celaena är på en helt egen nivå. Hon är så sjukt bad-ass och hon är en freaking lönnmördare. Att läsa ifrån hennes perspektiv var så underhållande och hennes tankegångar är så intressanta. Jag älskar att hon är så sarkastisk och vet precis vad hon ska säga i rätt tillfällen. Hon har också en stor personlig utveckling genom hela boken. Saker händer men hon håller ändå envist fast vid att fortsätta vara sig själv, och det värdesätter jag högt hos karaktärer. Dorian, kronprinsen, var en väldigt intressant karaktär. Handlingen är ganska mörk och det som ger det lilla ljuset till den är, förutom Celeanas sarkasm, just Dorian. Han påminner mig faktiskt lite om Will Herondale från The Infernal Devices. Han är sarkastisk och lite arrogant precis som Will, och båda har en mörkare sida som de gömmer bakom den här fasaden. Sen har vi också Chaol, befälhavaren för försvaret, som är en stor punkt i boken. Han är ganska allvarlig i början av boken men under dess gång så låtar han folk se mer och mer av honom. Han är prefessionell och låter inte sina känslor lysa igenom och styra honom så som Dorian. Hela handlingen var så beroendeframkallande och jag drogs in i boken och storyn direkt. Slutet antyder att detta bara var början på något och jag har en känsla av att det här kommer att bli så mäktigt. Jag kommer att sätta igång att läsa den andra boken direkt!   Citat: “Libraries were full of ideas–perhaps the most dangerous and powerful of all weapons.”   “She'd survived Endovier, yet she could still laugh.”   Betyg: 10/10   Andra i samma serie: 0.5. The Assasains blade 1. Throne of Glass 2. Crown of Midnight 3. Heir of Fire 4. Queen of Shadows 5. Ej namngiven (2016) 6. Ej namngiver (2017)