Recension: LÖGNER

    Titel: Lögner  Författare: Michael Grant  Serie: Gone (#3)  Sidor: 350  Bokförlag: B. Wahlströms    OBS! Detta är tredje boken i en serie. Om du inte läst första eller andra boken ("Övergivna" och "Hunger") så bör du inte läsa recensionen!      "Döden - enda utvägen?  Allt händer samma natt. En flicka som dött åtrefinns bland de levande. Perdido Beach brandhärjas och i lågorna skymtar Sam den han fruktar mest: Drake.  Men Drake är död...  Lögner blandas med rykten och livet i Zonen blir svårare. Fler och fler ungdomar vill desperat ta sig ut. Men är de tillräckligt desperata för att tro att döden ska göra dem fria?"    Mina tankar om:    Handling  Först och främst: många scener i den här boken är så grafiska och vidriga att jag inte skulle rekomendera den för läsare under 13 år. Till och med jag blev illamående ibland. Skräck-steget är stort mellan "Hunger" och "Lögner".  Jag älskar konceptet med hela den här serien. Att se vad Michael Grant gör med den här situationen; en stad där en stor grupp ungdomar och barn lever utan vuxna, är riktigt intressant. Det var ju framför allt handlingen som drog mig till den här serien.  I tredje boken, "Lögner", händer det inte lika mycket som i det två första böckerna. Det är egentligen bara en stor grej som händer, och det pågår i över mer än halva boken, fram till slutet. Så man kan tycka att handlingen i tredje boken inte är fullt lika tilldragande som allt man fått läsa om i böckerna innan.    Fart/spänning  Eftersom att det inte var speciellt mycket som hände egentligen så drar ju det ner på farten och spänningsfaktorn en del. Jag kände att jag ville ha ut mer, men jag fick inte det jag satt och väntade på. Läsaren och karaktärerna sitter fast i samma situation alldeles för länge så spänningen svalnade lite för mycket och lite för ofta.  Men det fanns en viss del av boken då jag kom på mig själv att hålla andan. Grant kan fånga läsaren om han bara vill, och ibland lyckades han verkligen. Det är tillräckligt för att man ska läsa ut boken och vara förväntansfull inför uppföljaren. Inte lika spänningsfylld som andra boken "Hunger" dock.    Karaktärer  Alla som är bekanta med den här serien vet att de här böckerna kryllar av karaktärer. Det är nästan lite för många för min smak, men alla läsare är ju olika. Gone-serien inehåller några av mina all-time-favoriter: Edilio, Albert, Dekka, Orc (ja, Orc) och Quinn. De fångade mig verkligen, speciellt Edilio. Han är ett tydligt exempel på en riktig hjälte i mina ögon. Och Quinn har en fantastisk karaktärsutveckling som jag bara älskar! Men i den här serien finns även några karaktärer som jag helt enkelt inte står ut med: Astrid, Taylor, Mary och Caine. Alla har en hög irritationsfaktor och jag gillade inte att läsa om dem. Man får även träffa några nya ansikten i "Lögner", bl.a. Sanjit. Honom var jag inte heller så förtjust i.  Men jag kan inte förneka att Grant har en talang att intorducera nya karaktärer, och dialogerna mellan dem har blivit klart bättre från de tidigare böckerna. Hans problem är att inte kunna hålla läsarens intresse för dem vid liv.    Skrivsätt  Eftersom att jag läser den översatta versionen så kan jag inte helt och hållet bedömma Michael Grants skrivsätt. Men jag håller fast vid det jag sagt i recensionerna för de första böckerna: översättningen är riktigt dålig. Och det är knappast Grants fel. Jag önskar att jag läst den här serien på originalspråket.    Eftersom att jag ändå har blivit fäst vid den här serien och funnit flera guldklimpar bland karaktärerna så har jag bestämt mig för att belöna "Lögner" med betyget:    3/5 - Inte så illa pinkat    Första meningen: "Obcent klotter."    BOKTRAILER: