Recension: PERFECT CHEMISTRY

    Titel: Perfect Chemistry  Författare: Simone Elkeles  Serie: Det finns två uppföljare, "Rules of attraction" och "Chain reaction". Men de handlar om sidokaraktärer från första boken.  Sidor: 357  Utgivningsår: 2009  Förlag: Walker    "At Farfield High School, on the outskirts of Chicago, everyone knows that south siders and north siders aren't exactly compatible elements. So when head cheerleader Brittany Ellis and gang member Alex Fuentes are forced to be lab partners in chemistry class, the results are bound to be explosive. But neither teen is prepared for the most surprising chemical reaction of all - love. Can they break through the stereotypes and misconceptions that threaten to keep them apart?"    Jag var faktiskt lite rädd när jag slog mig ner för att läsa den här boken. Den har fått så mycket blandade recensioner. Flera har sagt att den är underbar och andra säger att det är en av de sämsta böckerna de någonsin läst. Så jag visste verkligen inte vad jag skulle vänta mig.  Det visade sig att jag, trots allt, ändå tyckte om den här boken. Det var ett sånt vanligt ämne dock, att den rika, blonda cheerleadern och den farliga, smått kriminella, mörka killen skulle falla för varandra. Been there, done that. Som man brukar säga. Inget nytt.  Men vad som gjorde den här boken lite orginell ändå var att ingen av de två huvudpersonerna var platta (något som oftast sker i vilken romantisk ungdomskomedi som hellst). Jag älskade både Brittany och Alex och deras personligheter. Jag älskade att läsa om deras liv och hemligheter och om varför de var som de var.  Flera gånger under läsningen blev det så gulligt och romantiskt att jag gav ut ett långt "Naaaaaawwww!!!" stup i kvarten.  Omslaget då. Det var nog mest det som fick mig att inte vilja läsa den här boken först. Det första jag tänkte när jag såg bilden och titeln var ungefär: "Tjej hatar kille. Kille hatar tjej. Tjej och kille tvingas umgås. Tjej och kille tycker om varandra nu. Slut." Förutsägbart och tråkigt.  Men nu när jag läst boken så visade det sig... att den var just det, förutsägbar, med en mindre överaskning här och där. Men inte tråkig! Den var extremt underhållande! Och jag gillar den faktiskt. Det kanske inte är den bästa och mest orginella boken i högen, men klart värd att läsa.    Första meningen: "Everyone knows I'm perfect."