Recension: PRETTIES
Titel: Pretties Författare: Scott Westerfeld Serie: Uglies (#2) Sidor: 348 Bokförlag: SimonPulse (OBS! Recensionen innehåller spoilers från första boken i serien - Uglies) "Tally has finally become pretty. Now her looks are beyond perfect, her clothes are awesome, her boyfriend is totally hot, and she's completely popular. It's everything she's ever wanted. But beneath all the fun - the nonstop parties, the high-tech luxury, the total freedom - is a nagging sense that something's wrong. Something important. Then a message from Tallys ugly past arrives. Reading it, Tally remembers what's wrong with pretty life, and the fun stops cold. Now she has to choose between fighting to forget what she knows and fighting for her life - because the authorities don't intend to let anyone with this information survive." Handling Första boken slutade med att Tally återvände för att bli en Pretty (att genomgå plastikoperationen). Hon gör detta som en del av en plan för att störta det här sjuka samhället. I bok nr två träffar vi Tally ett par månader senare, då hon genomgått operationen och glömt sitt tidigare liv. Spänningen drar igång när hennes Fula vänner skickar henne ett speciellt meddelande från hennes förflutna. Oh, the disappointment. Jag blev så ledsen när jag började läsa den här boken, och sidorna vändes och vändes, men ingenting hände. Jag tycker inte att handlingen i den här boken var lika spektakulär som i första, men det är tyvärr så det brukar bli med uppföljare. När jag väl kom till slutet så satt jag och funderade på vad jag precis läst, och jag kom fram till att boken lika gärna kunde ha varit hälften så lång, och ändå innehålla den information man behöver för att förstå. Det blev för uttdraget och ointressnt, vilket är synd, för jag vet att den här serien har så stor potential. Men jag ska inte vara allt för neggo, den sista tredjedelen var faktiskt super awesome! Riktigt intressant och tankeväckande på många sätt. Så jag är fortfarande intresserad av att läsa resten av serien. Fart/spänning Som sagt så började boken väldigt dåligt. Jag blev snabbt uttråkad och ville bara att boken skulle ta slut. Jag blev förståss ledsen över att tänka så, för jag hade förväntat mig så mycket mer, men vad kan man göra? Men jag ska istället fokusera på bokens bättre del, vilket är de sista 150 sidorna ungefär. Det är då man börjar känna sig orolig och spänd för vad som ska hända. Karaktärerna börjar visa mer personlighet och djup och som läsare blir man mer indragen i berättelsen. Jag gillade att läsa om hur Tally kämpar mot vad operationen gjort med hennes hjärna och hennes innre konflikter. Det hela blir väldigt spännande mot slutet, men jag ska givetvis inte avslöja nåååågot. Karaktärer I samband med den sega starten så kände jag även att karaktärerna stod stilla. MEN, man får lära känna en ny karaktär vid namn Zane. Och vad tyckte jag om honom? Han var faktiskt helt OK. Jag gillade honom redan från början, så jag kände ju lite hopp ändå att boken skulle bli bättre. Han var liksom min klippa från början till slut, även när jag kände att jag började tappa greppet om huvudpersonen Tally, så fanns alltid Zane där för att hålla kvar mitt intresse. Och sen har vi ju Shay! Ni känner väll igen henne från första boken? Ni kommer få er en hejdundrande överraskning med hennes karaktär i den här boken. Hon och Zane räddar den från allt för låga poäng. Jag är dock lite besviken på Tally. Hon var roligare att läsa om i Uglies. Skrivsätt Jag har märkt att jag har väldiga problem med att läsa böcker av Scott Westerfeld. Jag vet inte vad det är riktigt, men det är rätt så ofta som jag har svårt att förstå vad han skriver. Det är speciellt jobbigt i den här serien då alla Pretties pratar på ett skummt sätt och använder väldigt mycket slang som jag ibland inte ser någon som helst logik i. Men det gör samtidigt boken till något annorlunda. Westerfeld är fortfarande en brett talangfull författare som har, minst sagt, en väldigt fantasifull hjärna. Jag tänkte faktiskt sätta en tvåa i betyg, men vissa karaktärer som jag fastnade lite extra för har fått mig att vara lite snällare med betyget. 3 deathly hallows av 5 möjliga! Första meningen: "Getting dressed was always the hardest part of the afternoon."