Recension: VARGBRÖDER
Titel: Vargbröder Författare: Michelle Paver Serie: Han som föddes att möta mörkret (bok 1) Sidor: 303 Utgivningsår: 2004 Förlag: Månpocket "Tolvårige Torak är ensam, sårad, skräckslagen och måste fly. Hans far ligger död bredvid honom, attackerad av en demon i skepnad av en björn - en demon med kraft att förgöra världen... Torak har gett sin döde far ett löfte. Han ska söka upp Världsandens berg för att få hjälp att besegra demonen. Hans enda följeslagare är en övergiven vargunge, och tillsammans ger de sig av på en lång och farofylld vandring genom storskogen." Jag gillade verkligen den här boken! Jag förstår att den är ansedd för yngre barn, men det betyder inte att en 18-åring inte kan uppskatta den också. Den är alldeles lagom spännande och söt och fin. Varken för mycket eller för lite av något, och jag kände mig bara så lugn och avslappnad när jag läste. Ja, jag trivdes verkligen av att läsa den här boken. Det är en sådan där typisk chill-bok som man sjunker in i på en gång, utan att det blir för komplicerat och utan att man behöver tänka allt för mycket. Det bästa ordet jag kan beskriva boken med... är trivsam. Underbara karaktärer. Underbar story. Underbara dialoger. Och jag älskar att man ibland får läsa ur vargungen, Ulvs, synvinkel. Man förstår hur han uppfattar världen och allt runtomkring. Man får se ur en vargs ögon. Djupt och vackert är vad det är. Det var egentligen ingenting alls som jag inte gillade. På fullaste allvar så är det här en av de bästa böckerna jag läst i år och jag är så sur på mig själv för att jag inte började läsa den här serien när jag var yngre. Jag hade älskat den! Jag kan inte säga mycket mer än så. Alla bör läsa den, och jag ska helt klart läsa resten av serien som i helhet består av sex böcker. Jag rekomenderar den starkt! Till alla! Första meningen: "Torak vaknade med ett ryck." _______________________________________________________________________________________________ Bara 10 dagar kvar på tävlingen! Passa på om du inte anmält dig än!