Dag 2

Sarajevo - den belägrade staden  Idag började vi dagen med en samling där vi gick igenom dagsschemat, delades in i de grupper vi kommer hålla ihop i under veckan när vi utför uppgifter och förberedde frågor till morgondagens besök på en gymnasieskolan.  Därefter bar det av in mot centrala Sarajevo där vi fick träffa Bakira. En av alla kvinnor som under kriget utsattes för brutala våldtäker. Hennes historia var otroligt gripande för oss alla och vi alla beundrar hennes styrka att driva kampen för rättvisa vidare. Hon startade 2003 en organisation för kvinnor som blivit utsatta för våldtäkter och andra våldsbrott av män under kriget. Bakira och de andra medlemmarna i organisationen har, tack vare sin ihärdighet och starka vilja, lyckats få flera av krigsförbrytarna dömda för de ofattbart brutala och hemska handlingar de utfört! När vi tackat Bakira bar det av mot lunchstället, cevapci och bröd...gott! (men jag talar för många av oss när jag säger att vi redan saknar grönsakerna:p) Fyllda med mat begav vi oss mot Tunnlarna. Tunneln byggdes av bosniakerna under kriget för att kunna importera mat och andra förnödenheter. Den byggdes under landningsbanan på Sarajevos flygplats. 800 m lång, 1.6 m hög och 1 m bred. Ja, ni kan ju själva föreställa er att det inte var en speciellt bekväm väg att ta sig fram på. Den var också ofta översvämmad. Men den tunneln var också räddningen för många och underlättade trots allt otroligt mycket även om farorna efter vägen var många. Minor låg utlagda och prickskyttarna låg på sin vakt. Idag finns 26 m av tunneln bevarad och ett museum har byggts upp där man kan få en inblick i hur det gick till i tunneln.  Efter en för- och eftermiddag full med information åkte vi upp i bergen för att ta ett fikabreak. Utsikten var magisk! Man såg i princip hela Sarajevo! När vi var klara med fikat gick vi ut från byggnaden och ned på en terrass där det under kriget var en platå och plats där man hade artilleri och där prickskyttar befann sig! Vi fick där också lyssna till ett hemskt öde om en liten flicka. Det var ett självmordsbrev skrivet av en prickskytt. Han berättade där i hur han siktat på flickans mor och sedan ned på flickan. Han tänkte då att man inte kan döda barn. Men när flickan helt plötsligt började skratta så slog var det något i han som fick honom att trycka av. Han träffade flickan i huvudet som dog direkt... Den prickskytten är vad man vet den enda som erkände att han dödat barn och efter detta förföljde tanken om flickan efter honom och han klarade inte av att leva med den tanken. Vi fick i samma veva skriva vad som får oss att känna otrygghet.  För att avsluta vistelsen på sunnyland på ett lite mer lättsamt sätt blev vi överraskade med en varsin biljett till den ”självstyrande bergodalbanan" de hade där. Magisk utsikt! Vi rörde oss tillbaka ner till Sarajevo och begav oss till de två marknadsplatser där massakerna april -94 och augusti -95 ägde rum. Därefter gick vi vidare till den plats där man byggt ett monument till minne av de 1600 barn som dödades under belägringen av Sarajevo. Även här fick vi en skrivuppgift, att skriva stunder eller händelser där vi vet vad som är rätt men man väljer fel. Vi avslutade dagen med middag på hotellet, efter en lång väntan.En dag fylld med många, starka intryck, känslor och berättelser!Gjord av grupp 1 (Johanna, Elin, Vilma, Hannes och Abdullah)(Bilder kommer i ett annat inlägg)