Att inte prata med någon

Just nu har jag en extrem vilja att inte prata med nån på liksom flera dagar, veckor och månader. Jag  vet egentligen inte varför men jag har bara inte lust, det känns som att jag har ingenting att säga längre för vem fan är jag egentligen och varför skulle någon vilja lyssna på mig. Det här påminner mig om en tjej från en parallel klass under gymnasiet. Vi hade många gemensamma lektioner och jag såg henne varje dag men hennes röst, ingen aning hur den låter. Jag kommer ihåg första veckorna på gymnasiet när hon var tvungen till att prata gjorde hon och sen en dag slutade hon. Hon hade vänner, personer som vara kära i henne. Hon vad jag vet har klarat av sina studier på gymnasiet.Nu fem år senare har jag ingen aning om vad hon gör. Det var inte heller så att hon var aktiv på sociala medier heller. Vad jag fick senare veta om anledningen till varför hon slutade var att hon kände att hon inte behövde inte prata men det känns som att det borde ligga något underliggande ändå? Jag förstår inte hur man inte kan ha viljan av att inte prata och väljer att göra det med absolut ingen. Det är inte så heller att hon använder teckenspråk för den delen.  Hon skapade alltså ett klimat som lät henne vara den personen hon ville vara samt att inte tvinga henne till att prata. Jag är avundsjuk på henne just nu, det ända jag vill är att vara henne för den anledningen. Hur skapar man en accepterande miljö där man förväntar sig att världen ska förstå och om dom inte gör det bryr man sig inte det?Tack