NY STAD, GAMMAL ROST

Jag bor i Bangkok nu. Det är nog egentligen inte ens i närheten av så smutsigt och illaluktande som jag förväntade mig att det skulle vara. Samtidigt. Det är väldigt mycket mer än vad jag är van vid, väldigt annorlunda. Vi kom igår, men på många sätt känns det som om vi varit här så mycket längre. I går gav vi oss iväg på äventyr. Målet var en matmarknad i China town. Var vi egentligen hamnade är oklart. När vi efter en lång tuk-tuk-färd dök upp mitt bland matstånd med stekt fisk och bananblad med oklart innehåll kom regnet från en vidöppen himmel. Vi hade orutinerad väntat med paraplyinköpet och kläderna limmade mot kroppen likt en statisk ballong som möter hår. Ytterligare resa med tuk-tuk. Omvägar, felkörning. Myskvällen blev kort och sömnen desto längre.Då jag kom från Köpenhamn var det med blandade känslor och ett brokigt bagage. Väl hemma genomgick jag ett stadie av, vad vi skulle kunna kalla, reflektion. Egna brister, andras problem och övriga saker som ingår i maträtten Livet. Det gjorde så ont att luften lite grann tog slut. Tentaperioden blev till en tid fylld av nätter där ensamheten dånade så högt att de egna tankarna dog ut i bruset, de tilltänkta studierna prioriterades bort för kakor och mjölk i mitt kök eller promenader bland lövdrivor i Äppellunden. Det är aldrig roligt att betrakta sina egna svagheter på nära håll och visst hade det varit lättare att dränka allt i sprit och relationer, men den vägen är inte min att gå. Jag skrev tentorna. Tre på samma dag, för att vara exakt. Packade gjorde jag natten innan, och samma morgon, planet skulle lyfta. Det kändes en smula motvilligt att lägga saker i väskor, så resultatet blev en slarvig packning utan röd tråd. En vän skrev till mig någon vecka innan avfärd. Hennes ord sade något i stil med: var där du är, så kommer du att hamna där du ska vara. Det ligger mycket sanning i det. Och jag har bestämt mig för att sluta längta. Det leder ingen vart att älta, sakna och vara sentimental. Det handlar om det som är här och nu. Jag lämnade Köpenhamn i ett virrvarr, men då resan nu istället gick från Västerås var jag mer balanserad än vad jag varit på länge. Alla de säckar jag tidigare lämnat halvöppna hade jag under mina veckor i hemstaden självvalt knutit ihop. Det fanns ingenting trygghetsingivande eller bekräftelsealstrande att falla tillbaka på. Jag mår bra nu och då jag lämnar Bangkok är jag ganska övertygad om att det kommer att vara med någon slags lugn. Men det är då. Just nu är jag här: i Bangkok. I en säng, i ett rum med luftkonditioneringen susande i ena hörnet och den nya sänglampan på bordet bredvid. Jag mår bra.