Pälsmys, sprutor och bokrecension

Februari är en koma och en sprattlande fisk på en och samma gång. Jag tycker å ena sidan inte att det hänt så mycket, men minns å andra sidan mängder av episoder av "något". Första delen av februari består mest av hundmys i diverse former. Jag är i fas med plugg och veckorna består mest av upprop och introföreläsningar så jag kan med gott samvete gå hem i tid och till och med ta en och annan sovmorgon. Såväl i skola, med klasskompisar, med familj och på egen kammare är tänder ständigt i fokus. Man konstaterar att man blivit lite arbetsskadad, utan att ens hunnit börja arbeta, och att fascinationen smittar av sig.  Andra veckan kommer föräldrarna på besök. Bra, tycker Gus som är familjens ögonsten och självklara knähund. Sådär, tycker Haddock som anses vara "för vild" när han body slam:ar soffsittare väl många gånger. Det äts gott och dyrt, ofattbart lyxigt för en student som levt på samma kålhuvud sedan i januari. Och så på ett nafs är vistelsen över och man är åter ensam. Inte fullt så ensam kanske. Alla hjärtans firas genom videochatt, och när mello vankas åker ost och sprit fram i Alex nya lägenhet. Sista veckan är hektisk. Den är på något sätt början till kaoset. Ett antal moment som ska ses över och godkännas, däribland anestesin - bedövningen. Vi tränar friskt på varandra, och håller tummarna för utebliven ansiktsförlamning dagen innan kirurgitenta... Det hela går givetvis bra, ingen (åtminstone inte vad jag känner till) förlamas och tentan dan därpå känns också helt okej. Slutligen så blir jag klar med Februari-Boken; Gustavs grabb av Leif GW Persson.Efter årets första bok, som i fysisk form inte gav så mycket ro som den gav stress, beslutade jag mig att ge mig på ljudböcker. Ett behagligt sätt, särskilt om läsaren har en trevlig röst, att få i sig sin månatliga kultur. Jag lyssnar om kvällarna, och på plus ligger det faktum att det snabbt blir en behaglig och kravlös rutin. På minussidan det faktum att jag somnar och aldrig minns den bit där boken börjar igen. Gustavs grabb är en kärleksfull titel på den självbiografi som GW skrivit. Han säger visserligen själv att han inte är helt säker på om det verkligen är självbiografiskt, men då det är lättast att benämna verket så kör jag på det. GW har ett trevligt språk. Det är lite myndigt men på en och samma gång längtansfullt poetiskt, lämnar tydliga tecken på det djup som författaren besitter - och till och från kan jag läsa ut den ängslan ur ord och meningar som jag själv är bekant med. Jag föredrar att höra delarna om honom civilperson, som barn och förälder. Inte lika intresserad av Geijeraffären, även om jag förstår dess vikt vid den aktuella tidpunkten. Desto bättre är det att få läsa om de återkommande metaforerna, om relationen till fadern och modern med Münchhausen by proxy. Om morfar med den feta plånboken, om alla figurer han växte upp med, och givetvis den klassresa han genomgår. Jag misstänker dock att jag kommer tycka bättre om hans skönlitterära verk i en ren "blad-vändar-bedömning". Till och från missade jag bitar, visserligen inte sådant jag själv tyckte var av större vikt, något som får mig att tänka över min teknik... Gustavs grabb känns trots detta som en viktig bok som jag är glad att ha under bältet. Nästa bok är på en och samma gång svårare och lättare. 12 rules for life av Jordan Peterson är skriven på relativt avancerad engelska, är mer utav en facklitteratur än något annat. Samtidigt är det en kontroversiell författare som berör ämnen jag är intresserad av. Det lilla jag hunnit höra tycker jag om. Ännu en gång är det ett språk som gärna flyger iväg på bevingade ord och metaforer, poetiska symboler såväl som pampiga styckesavslut. Som professor i klinisk psykologi tycker jag att han beskriver psykologin på ett högst vackert vis, i all sin trubbighet.Inför denna bok, Mars-Boken, byter jag taktik. Jag lyssnar medan jag sysslar med aktiviteter som är fysiska, men inte nödvändigtvis kräver mitt aktiva tänkande. Promenader, borrande i skolan, matlagning. Först trodde jag att jag skulle sluta fungera motoriskt helt och hållet, tvärtom visar det sig vara direkt behagligt att göra preperationer medan man lyssnar på engelska ord om hur människans grymhet är det som gör henne till människa. Jag ser mycket fram emot att höra vad Peterson har att erbjuda för riktlinjer till mitt liv.