Kallt och jävligt

Idag är det kallt. Svinkallt. Hela fyra minusgrader. Fyra. Så låt oss tillsammans försöka minnas hur det var för en månad sedan när vi hade femton minus och inse att detta minne är helt förträngt, och att fyra minusgrader numera är helt fruktansvärt.       Asta sov hos mig inatt och jag är hur trött som helst fastän vi sov skitlänge. Det känns som att jag är trött hela tiden. Knepigt. Tror det beror på min enorma skoltrötthet, längtar något så ofantligt efter studenten. 143 dagar kvar. Helt stört mycket, och helt stört lite på samma gång. Nu håller jag på att bli djup i det jag skriver så jag säger hejdå innan det går alltför mycket åt skogen. Trevligt söndag. Hejdå.