Summering Januari 2018.

Det här året kör jag som ni vet en ny hållbarhetsutmaning under Johanna Nilssons flagga #slowfashionutmaningen. Och jag blir bara ännu mer motiverad - och upprörd, förbannad och rent av chokerad - över hur kläd- och modebranschen hanterar sin produktion och sitt ansvar för miljö och människor. Har ni ännu inte sett Uppdrag gransknings program från november förra året, om Brännbart mode, gör gärna det! Se och häpna! Ni hittar avsnittet på SVT play här. Hur tänker ni efter att ha sett det? Jag vill under min utmaning det här året få stenkoll på min klädkonsumtion och dokumenterar därför varje inköp, varje utrensat plagg och varje sparad krona. Detta sammanställs i en liten månatlig rapport och i slutet av året görs en summering.  Här är min rapport för januari. Jag ger mig själv inte helt godkänt, eftersom jag inte antog #slowfashionutmaningen förrän i slutet av månaden blev det nämligen dessförinnan ett köp av ett par nya jeans(!). Inte bra! Dock var det 60% GOTS-certifierad bomull och 40% lyocell och tillverkade inom EU - men ändå. Min regel är ju att särskilt jeans men också andra bomullsplagg måste vara second hand eller tillverkade av återvunnen bomull. Nolltolerans mot nyproducerad bomull, oavsett GOTS eller andra ekologiska märkningar. Så, room for improvement, helt enkelt! Johanna släpper en ny utmaning varje månad, januaris utmaning var att bestämma sig för vad det är man vill förändra i sitt konsumtionsbeteende. Ni hittar mina svar i det här inlägget. Nu är jag otroligt spänd på vad februari kommer med.