imorgon flyttar jag

Jag har verkligen dragit mig från att skriva om flytten hem ur perspektivet att jag ska lämna Sony. Jag har skrivit mycket om jobb, vännerna och familjen. Sen när började jag stänga av mina känslor? För jag tycker det är superjobbigt nu, att skriva om oss. Det är inte likt mig, men det kanske är skönt ibland. Att stänga av och inte känna så jävla mycket hela tiden, för annars gör jag ju det ständigt som den känslomänniska jag är.Eller så har jag växt upp, mitt undermedvetna som vet att han är min framtid och som inte alls sänder ut några oros signaler eller gör så att jag bryter ihop. För snart så är vi tillsammans igen, snabbare än vad vi tror. Dom månaderna vi är ifrån varandra kommer vi ta igen, för vi ska ju va tillsammans hela livet Sony och jag. Jag vet att det kommer bli tufft, men jag kommer aldrig någonsin ge upp dig. Vi har klarat oss igenom så mycket så detta fixar vi. <3