När hjärnan slutar lägga i boxar.

Ibland blir de rörigt, som om alla tankar inte är strukturerade och jag måste anstränga mig för att själv portionera ut allt i olika boxar inuti mitt huvud. Ja... Alltså sånt där som annars bara sker per automatik i en hjärna. Just nu är de kaos, de finns ingen röd tråd överhuvudtaget men jag är inte uppvarvade, snarare tvärt om. Jag mår inte särskilt bra, men en del dagar känns bättre än andra och jag travar på, jag når min mål per dag vilket handlar om dusch, matlagning, hämtning och lämning i skola och förskola, läggning av barn och sömn vilket är A och O för mig just nu, ja den ska vi väl inte glömma medicinerna då. Men jag gråter för allting just nu, jag gråter när de sker något roligt, jag gråter när de är något jobbigt på tv trots att jag inte ens kan relatera till mig själv. Allting är bara jobbigt, sen har jag inte lust till något heller.Lunginflammationen har iallafall blivit bättre, nu är de bara återhämtningen kvar och de känns i lungorna. Var och jobbade i lördags, danslektion i vanlig ordning och fy f-n säger jag bara var trött jag var efteråt.. Kändes som om jag sprungit en mil i sträck. Men de är på bättringsvägen iallafall och de är huvudsaken tycker jag.Nä, nu börjar hjärna sortera upp fel i huvudet igen och jag finner inget rödtråd i mitt inlägg så jag kanske borde lägga av? Samtidigt är de just de här jag vill visa, hur de faktiskt är att leva med den här sjukdomen. Att de inte alltid finns en logik, att man "tappar" huvudet ibland och att de kan svänga hej vilt.Men jag fortsätter nog med ett inlägg en annan dag, blir en kaffe istället innan jag ska iväg till sjukhuset för att lämna prover och gå på ett läkarbesök igen.