Dödstrött

Mår underligt idag. Trött. Känns som jag skulle kunna sova hur mycket som helst. Har en äcklig jävla ångest som inte vill släppa heller. Är så trött på det också. Vet inte var jag ska göra av den. Är rädd för att den ska fastna och aldrig släppa sitt grepp. Fan! Jag som mådde så bra. Var det bara för att störta ner i det här. Mörker runt om mig. Tänker mest på sånt som jag blivit utsatt för. Saker jag aldrig kunde påverka. Det var så mycket som stals från mig. Sånt jag aldrig kan få tillbaka. Vissa dagar blir de tankarna för mycket. Jag gör allt för att inte tänka på det. I de samtal jag har här lyfter vi ju klart en del av dessa saker, det hjälper för stunden. Men sen, när jag är själv, då kan jag inte sluta tänka på det. Det kommer i perioder.   Nätterna är värst. Har alltid hatat nätter. Sen jag blev utsatt har jag aldrig velat gå och lägga mig. Det sitter kvar än. Sitter alltid uppe så länge jag kan. Ibland känns det lättare, men nu är det så jobbigt. Vaknar med mardrömmar. Minns dem sällan, men de finns där. Därför är jag så trött nu. Och allt blir bara ännu jobbigare av det. Vil heller inte skära mig mer. Trots att det lidrar ångesten. Just då, när det spökar som mest. Men ibland känns det som att jag skär det svåra djupare i mig och att det därför aldrig kommer att släppa.   Har bara en önskan om att få vara fri från drogerna. Slippa ångesten från mitt förflutna och ta igen all tid som jag slarvat bort. Försöker göra mitt bästa varje dag, men det är inte lätt.