eld och lågor. Jag är i plågor.

När jag ändå är inne på mitt filmtema kan jag lika gärna fortsätta med det. Så här blev det när jag kollade på Eld & Lågor. Jag visste ju det. Från första början visste jag det. Jag kan inte säga något annat än att den gör ont. Fast finont. Men det gör så ont. När det gör som mest ont kommer eftertexterna som ett hån. Lämnar mig med tårar och flera hundratals känslor. Äh. Jag hatar när jag inte vet hur en film funkar. Vill liksom se hela filmen innan jag ser den ändå. Men jag älskar den här filmen. Nu vet jag hur den känns och också bränns. En inbjudan till en overklighet jag tror är verklig. Kanske gör det som mest ont när jag inser att allt är på låtsas. Det finns ingen sådan magi som i filmen. Men historien finns. Den är sann. Det är den faktiskt. Kärlek mellan Gröna Lund och Nöjesfältet. En brand. Tusen känslor. Kärlek är i luften och alla håller andan. Kanske känner jag annorlunda om någon dag eller så. Kanske år till och med. Men just nu älskar jag den. Älskar mycket i livet men denna film kramar jag om lite extra. Håller om och släpper kanske aldrig. Vi får se när jag vaknar om hundra år.  Jag går genom elden men jag läker under tiden.