gårdagskväll med diamant och skrivtankar

Efter att ha storstädat bokstavligt talat hela dagen igår satte jag håret i bulle och la jag en ansiktsmask från Indy Beauty. Den är ju bra och så men jag har ganska svårt för lukten av lera - eller jag tror det är leran som luktar. I vilken fall som helst luktar det inte så jättegott men äh, vad gör det egentligen.  Jag satte på musik i högtalaren, blev helt och hållet en Thomas Stenström-kväll. Fin är han. Tände i alla fall ljus som är omringad av murgröna och diamanter. Fick några diamantblad från mormor som nu böjar få rötter. Längtar tills jag kan sätta dom i jord och låta dom blomma ut, de blir verkligen så fina dessa orkidéer.  Men kvällens huvudakt var att läsa mitt manus igen. Har varit ifrån i två månader och det har verkligen varit värt det. Har fått lite respons som jag tänkte dra igenom och nu ser jag texten på ett annat sätt. Jag förstår varför människor rekommenderar att låta manuset vara ifred ett tag efter varje redigering. Man blir blind och så är det med det. Det har varit kämpigt att börja igen, det ska jag inte ljuga om. Har tänkt tanken många gånger men dokumentet har varit svårt att öppna. Igår kände jag att det var dags att dra av plåstret igen. Se ett manus som jag har skrivit men ändå inte - så känns det ibland. Kan läsa meningar och tänka "inte har väl jag skrivit det" men det har jag ju. Allt är gott och ont. Vissa saker älskar jag, andra saker hatar jag. Jag vet att jag har långt kvar och kanske är det därför det känns jobbigt att börja igen. Denna historia har varit med mig sen jag var tjugoett, i vinter har jag hållit på med den i fyra år. Mycket händer under dom åren och det är så mycket mer jag vill göra med skrivandet än detta. Men aldrig att jag kommer ge upp nu. Jag ska bli klar och jag ska skicka in den till förlag. Så är det med det. Men om jag ska vara ärlig har jag på något sätt accepterat att inga nappar på den - såklart jag hoppas på det. Såklart jag vill stå där med boken nytryckt från tryckeriet och låta fler människor läsa den. Allt annat vore galet. Men den där acceptansen att manuset inte är något de vill ha är något jag aldrig känt förut förutom nu. Har fler historier att sätta i skrift att något jag som tjugoettåring började skriva på är starten på det men definitivt inte slutet. Jag märker att jag nog låter deppig när jag skriver detta men det är jag inte. Jag är taggad på att låta detta manus bli det bästa jag någonsin skrivit, det enda manus jag skrivit fullt ut och som jag lagt ner otroligt mycket tid på. Allt är inte kul hela tiden, så är det ju. Men bättre kan bli bäst. Ja, jag drack bubbel som varit öppnad i två veckor. Finsmakare är jag då inte.