mot midnattsloppet

Nästan att jag glömt att jag finns här inne. Men. Jag lever! Och jag har faktiskt varit ute och gå-springa. Något som är helt sjukt egentligen. Grejen är ju den att springa är mitt mål. Men jag märker vilken dålig kondis jag har. Eller såhär, den är inte värdelös men den är sämre än för några år sedan. Kondition, styrka och snabbhet har alltid varit mina svagheter när jag hållit på med fotboll och så. Vilket är ganska tråkigt faktiskt och jag ville bara bli bättre. Nu är jag inte ens på den nivån.  Jag vet inte om jag sagt det men jag säger det igen i sånna fall; jag har anmält mig till Midnattsloppet nästa år. Så i augusti ska jag springa en mil. Jag har aldrig gjort det, sprungit en mil alltså. Jag märker hur långt jag har kvar nu när jag varvar powerwalk med löpning och det blir knappt 50% var under min 2,8km runda. Jag har en del kvar.  Dock så var det bra att jag gjorde detta. Det jag har kvar nu är att lära känna min kropp, det vill säga, vilket tempo jag ska hålla och hur jag ska tänka med mat. Kanske är en konstig grej men för mig är det viktigt haha just för att jag måste äta innan jag tränar (annars har jag noll energi) men får inte äta för sent för då får jag håll. WHAT. Det suger egentligen för antingen är jag för hungrig eller så får jag håll när jag tränar efter jobbet. Nåja, det kanske jag inte ska lägga mycket energi för.  Något som är positivt är att mitt knä ändå känns helt okej, jippi! Sinnes. Absolut att det är lite ovant att springa på asfalt men äh. Funderar på att göra såhär minst en gång i veckan för att kolla läget. Någongång ska jag väl kunna springa hela utan att behöva gå. Att jag skrivit mer än trehundra ord om att jag varit ute och gå-springa är ju helt sjukt. Jag har nog saknat att vara här ändå.