VI SYNS I HIMMELEN BAILEY

Hej.Ussh säger jag bara, anledningen till att jag försvann förra veckan var för det här:Förra onsdagen åkte mina föräldrar upp med våran hund till Stockholm för att göra en magnetröntgen, djursjukhuset där vi bor tyckte att hon hade lite konstiga saker för sig. Vankade runt och gick i cirklar och ville aldrig lyfta huvudet så högt. Så dom åkte upp och sedan åkte hem då hon skulle behöva vara kvar över dagen och natten. Men när jag har kommit hem från jobbet på onsdagen och står i tvättstugan så ringer pappa mig och jag hör direkt på hans röst att det var något. Jag säger vad är det? Och han bryter ihop och får knappt fram: Det finns inget att göra hon har fått vattenskalle( var tydligen så allvarligt att dom inte ens förstod hur hon kunde vara vid liv)....Kände hur mina ben började skaka och jag bröt ihop, Erik kom springande mot mig och famnade om mig när jag knappt fick luft. Vår älskade lilla bebis kommer alltså inte få vara kvar hos oss. Jag grät ett bra tag innan jag blev så sjukt förbannad och ville slå näven i betong väggen. Varför Varför Varför?Jag släppte allt sprang upp och gjorde i ordning i mig för att sedan bli upphämtad av mamma, pappa och min bror. Vi började åka upp till Stocholm för att komma fram runt 19.00 tiden, vi fick sätta oss i ett väntrum och efter någon minut kom hon ut med en veterinär, hon såg så glad ut och sprang emot oss. Hon såg ju liksom inte alls sjuk ut. Dom hade sagt till mina föräldrar att hon skulle få somna in där uppe men vi fick ta hem henne. Så runt 21.00-22.00 tiden var vi hemma i huset igen, min andra bror, hans tjej, Erik och Hilda hade kommit dit och väntade. Vi käkade ihop och umgicks med bejlan innan jag och Erik var tvungna att åka hemåt även att vi inte ville, men vi skulle ju jobba dagen efter så hade inte så mycket val. Dagen efter, alltså förra torsdagen så jobbade jag och runt lunch så ringer mamma mig och säger att djursjukhuset där vi bor inte har några tiden på fredagen utan bara då på torsdags kvällen vid 19.00. Så vi fick ta den även att vi så gärna fått en dag till med henne. Men efter att jag jobbat klart så åkte jag och Erik snabbt som tusan ut till mina föräldrar och bara umgicks. Min morfar och Anita var där för att säga hejdå. Grät till och från hela dagen och blev inte bättre när jag äntligen fick träffa henne igen. Timmarna gick och vi bara umgicks och myste tillsammans så mycket vi bara kunde. Jag filmade och tog så många kort, när klockan slog 18.40 så åkte vi motvilligt bort. Min ena bror och hans tjej stannade i huset, Pappa och bejlan tog hans skåpbil bort( bejlan älskade att sitta i den), jag,mamma, Ponta och Erik tog en bil. Vi fick ett rum direkt när vi kom dit, var så lugnt och tyst när vi kom in. Veterinären kom in till oss och pratade lite och berättade hur allt skulle gå till.  Pappa pussade Bailey och gick sedan ut ur rummet och åkte. Bailey fick lugnande och där slog det mig som en betongvägg, jag liksom dom andra bröt ihop. Finns inte ens ord som kan förklara alla känslorna som for runt i mig, jag ville bara skrika, springa därifrån, rädda henne, hålla om henne men mest ville jag bara följa med henne.... Jag höll min hand på hennes hjärta när veterinären kom in igen och så kom den sista sprutan och jag kände under in hand hur hennes hjärta slog saktare och saktare tills det var helt still och nu var hon borta. Vi älskade finaste lilla bebis har alltså lämnat oss, den snällaste och goaste lilla plutt vakar nu över oss från himlen! Jag har gråtit varje dag i en vecka och jag saknar henne redan så sjukt mycket. Vi fick bara 9 månader med henne och livet är så förbannat orättvist, Fick alltså den 23:e januari säga hejdå och för 3 år sedan exakt den 23:e januari så fick vi säga hejdå till våran katt Busan som hade fått en tumör, hon var dock 13 år så fick så många mer härliga år med henne. Så Bailey och Busan ta hand om varandra där uppe och hälsa till Zimba, Misse och Mormor. BAILEY - BEJLAN - BUS TACK FÖR ALLA STUNDER, JAG ÄLSKAR DIG MIN BEEEEBIS!!!