En annan värld

Det är svårt att med ord beskriva vad det är vi får uppleva här. Det är alldeles fantastiskt och alldeles hemskt. Landet är så vackert. Omringat av berg och hav, solnedgångar och värme. Jag trivs. Men rasismen och apartheiden lever än kvar och hatet ligger som ett moln över människorna. Det finns så mycket svårigheter här. Så mycket frustration. Dagligen möter vi främst barn och ungdomar som antingen lever i ett hem där våld är enda lösningen till uppfostran, där familjer tar mer droger än vad de lagar mat, där plånböckerna ekar tomt och där våldtäkter är vanligare än man tror. Vi har under denna korta tid byggt upp förtroende hos många barn, vilket är väldigt fint. Men samtidigt så möts vi då av sanningarna, ännu mer, ännu tydligare. Ännu viktigare.Vi har mött barn och ungdomar som kommit fram och berättat att de har blivit eller blir våldtagna av någon familjemedlem eller att dem blivit inlåsta i bergen och agerar som sexslavar i utbyte mot droger. Eller att deras föräldrar bränner dem med cigaretter. Eller att dem inte ätit på hela helgen. Vi har mött flera barn som har HIV och flera som ägnar sin fritid åt weed redan från 10 års ålder. Vi har mött gangsters som i själva verket är barn. Dessa gangsters som är benägna att döda någon i utbyte mot droger och respekt. Vi har bevittnat självmordsförsök, massor av rop på hjälp och arbetat i områden där mord sker kontinuerligt. Nu låter det hemskt. Och det är det.  Men samtidigt så har vi mött på motsatsen. Där barnen har lärt sig att dela på det lilla som finns, där man hjälper varandra istället för att vara egoistisk, en sådan glädje till oss och andra, sådan tacksamhet och respekt. Vi har mött kärlek som stiger oss över öronen. Vi har sett det vackra hos varje individ och sett utvecklingspotentialen. I det mörka så har det alltid funnits ljus. Vi har även en otroligt bra handledare på en av våra arbetsplatser, Johann, som har varit till sådan extrem hjälp. Som visat oss runt, beskrivit, förklarat och kommit till oss på sin fritid, för att vi ihop ska kunna tänka ut några bättre sätt att hjälpa de utsatta barnen.  Tiden går fort och när vi inte arbetar med alldeles fantastiska barn och ungdomar så är vi ute på äventyr. Det har varit pingvinbesök, surfing, museum, bergstoppar, vingårdar, middag och massa mer. Jag är så tacksam för att jag får erfara detta. Jag känner dock att jag skulle behöva stanna tiden. Jag behöver mer tid här. Mer tid att hjälpa. Mer tid att få uppleva.