En vardag här borta

Ofta ringer klockan runt 07.30. Elin är alltid först upp ur sängen, sedan kommer vi andra släpandes efter. Oftast är jag sist. Jag som är morgontrött och kvällspigg istället. Frukosten spenderas på balkongen och består oftast av havregrynsgröt med kanel eller äggröra med mackor, lite juice och kaffe. Sedan kommer vår mentor Peter för att hämta upp oss och köra oss till Ocean View som är 5-10 minuter härifrån. Varje jobbdag är alltid olika. Men idag spenderade vi dagen på Open Care Centre där vi är uppdelade två och två. Idag fick vi befinna oss i varsin klass för att observera barnen men även lärarna. Det handlade om att hitta tecken på missförhållanden. Såsom idag hittade vi symptom som märken som visar på misshandel i form av brännmärken på ett av barnen. Ett annat barn uppvisade ett traumatiskt beteende och det var inte så konstigt när den personen har föräldrar i fängelse, drogförsäljare mm. Många barn slogs och detta var tydliga tecken på hur dem själva blivit uppfostrade. Våld, sexuella övergrepp, droger och fattigdom är så vanligt att vi inte längre blir chockade när vi är här. Sjukt nog. Vi observerade barnen medan vi underhöll dem och lekte med dem. Vi sjöng sånger, läste sagor, gav dem mat och försökte ge dem en trygghet så gott som möjligt. Efter passet så använde vi all information från observationerna och hade ett möte med mannen som jobbar där och styr hela stället.Sedan blev vi upphämtade för att åka hem och äta lite lätt lunch. Här blir vi körda över allt eftersom säkerheten är så låg att det är för farligt att gå själva på många av ställena, särskilt där vi jobbar. Eftermiddagen spenderade vi på Open door där vi fick umgås med lite äldre barn. Med dem körde vi idag lite samarbetslekar, pratade och fick dem att känna sig trygga med oss. I framtiden kommer vi att ha lite mer temaveckor och fokusera på olika saker. I början av passet visade ett barn sina ärr och berättade att dens föräldrar slog hen. Det var så vanligt. Och hen berättade det som att det vore normalt. Och på ett sätt förstår jag han. För i detta samhälle är allt med våld normalt. Inom loppet av en vecka har nu två personer blivit mördade och uppenbarligen är det vanligt här. Detta sker dock främst mellan gäng. Vid 16.30 var vi hemma igen. Några av oss tränade lite, chillade i solen och skrev dagbok. Vi lagade middag, som idag bestod av hamburgare. Kvällen spenderades hemma med jazzyspel. Igår spenderade vi kvällen istället på en restaurang i Kalk Bay där vi åt och drack drinkar på Cape of Cuba. Mmm. Sådana kvällar uppskattas. Men varje kväll är alltid olika. Det är det som är charmen. Man hinner inte tröttna! Imorgon ska vi till en skola för funktionsnedsatta barn och förhoppningsvis ska vi även till en vinfarm. Ha en toppen vecka så hörs vi!