Detta I-landsproblem

Ojdå. Vilket gensvar jag fick på min text. Vill bara säga att jag inte tycker att Katrin är någon hemsk människa och att jag förstår att hon bara vill gott.   Jag tycker dock att hennes "försvarstext" är aningen låg då jag inte anser mig vara någon hubbabubbabrud, och inte dum heller. Jag har inte sagt att hon skadar några barn och jag har heller inte sagt att det är hennes välvilja som gör mig förbannad.   Det är projektet i sig som gör mig illa till mods. Att någon rik person tycker synd om mindre rika familjer för att de inte har råd att ge sina barn en, enligt dem, "tillräckligt" fin jul.   För alla har faktiskt råd att ge sina barn något, och alla har chansen till att bli mätta. Jag lovar. Annars så har man inte utnyttjat sin rätt till socialbidrag, eller så har det tyvärr blivit något seriöst hål i systemet (och då är en julklapp inte det första man behöver). Så är det i Sverige.     Jag fick ibland ett suddigummi, kanske en linjal och en sån där slime-burk från "Allt kostar 10 kronor affären". Vad gäller mat brukade mamma visserligen se till att det stod något julliknande på bordet, men man behöver ju inte en hel skinka och hela kalaset.   Det jag försöker säga är att det känns så fel och ytligt att lägga fokus på julen. Och det känns som att det gör glappet större mellan fattiga och rika genom att tycka synd om de som inte har lika mycket. Det är hånfullt att samhället tycker att det är så viktigt att familjer med nästan ingenting ska få en JULKLAPP när det är så mycket annat de inte har. Jag vet att man inte kan börja försörja människor, och det är inte vad jag är ute efter heller.   Jag hade kunnat skriva en bok om detta, men det tänker jag inte då det är för mycket känslor inblandade. Ni behöver inte tycka som jag, men jag hoppas att ni åtminstone fått ett nytt perspektiv.