En känsla av panik, en känsla av att leva

Hej du! Vem du nu än är som blev nyfiken på att se vad jag har att dela med mej av helt plötsligt:) Det är en spännande tanke det här med att jag faktiskt sitter här klockan 13.36 en tisdags förmiddag med mulet väder utanför fönstret sittandes i hörnet av våran soffa efter att jag precis gjort något väldigt stort idag för min egna del, vad jag tror är det allra bästa för mej.  Och här sitter jag och skriver ner precis det som kommer upp i mina tankar precis just exakt NU för att jag vågar tro att detta kan hjälpa mej att få dej att förstå, varför jag ibland behöver en extra lång stund själv, varför jag kanske går undan, varför jag inte svarar direkt eller varför jag just behöver din förståelse..  Det är spännande att jag vet att det jag skriver här, det jag tänker dela med mej av till dej, vem du nu än är, min kompis, min barndomsvän, familj, kollega, chef, en främling.. vem du än är så ska du veta att det jag tänker dela med mej av idag är något inga fler än 2 personer någonsin fått läsa! Det som är en stor stor del av mitt liv, mina tankar, känslor och sätt att hantera min vardag. Kanske blir det ett sätt att förstå mej bättre, att förstå varandra lite bättre... att kunna acceptera våra olikheter men ändå likheter som faktiskt inte syns bakom det leendet väldigt många sätter på sig som sin fasad varje morgon för att skydda sin egen själ,  en fasad som ibland tar över hela ens liv...  Sedan många år tillbaka har jag nog trott mer eller mindre att jag är ämnad till att göra allt bäst, snabbast, vara omtyckt på jobbet, jobba mest, göra mest saker på minst tid, finnas för alla i min omgivning konstant, verkligen visa att jag bryr mej och att jag aldrig vill göra fel! En stor prestationsångest har jag levt med. Och faktum är att det fungerade så länge tills jag återkommande gånger under dom senaste åren helt tappade bort mej själv. tappat bort allt som jag trott varit jag. tappade bort glädjen i vardagliga saker, orken & energin till att sträva efter att bara vara JAG. I maj detta året tog det helt klart stopp för mej på riktigt, och jag blev helt tom..tom på allt..  du kan tänka dej att din mobil är full laddad från början... 100%.. du kan göra vad som helst med den, prata med dina vänner, boka möten, beställa mat, betala...du kan använda den till mycket med andra ord...men använder du den så mycket,  så tar ju faktiskt plötsligt batteriet slut också även om du behöver använda den mer..  och när det är siso där 5% kvar så börjar du få lite panik för att du inte kommer kunna använda den mer om du inte hittar en laddare snarast...1% och då är den snart död...  lite så där har jag gemfört mej själv..med en mobil konstigt nog... vi måste också laddas, bara låta den vara en stund.. ta hand om sig själv liksom... jag blev sjukskriven på heltid och tyckte att detta var jätte skrämmande.. ska jag som alltid klarar av allt helt plötsligt inte jobba mer? vad ska jag då göra?  mitt svar efter denna sommaren är verkligen ett helt givet svar!  JAG SKA LÄRA MEJ ATT LEVA! varje dag, varje morgon, förmiddag, eftermiddag...ja hela dom 24a timmarna på vårat dygn som vi faktiskt har till godo att spendera har jag fått förvandla till utmaningar. Läskiga, skrämmande, spännande och lärorika utmaningar. jag lär mej att hantera mina panikattacker, min ångest och ja övar på precis allt jag har varit rädd för...till exempel en sån lätt och underbar sak som att cykla.. innan denna sommaren kan jag inte ens komma ihåg senaste gången jag cyklade och inte var livrädd för att dö... eller som att gå fram till en brygga vid en badplats och inte stå där i 40 min och tveka för att hoppa i för att jag varit så rädd för att dö. jag har varit omedvetet rädd för så många lättsamma roliga saker i mitt liv att jag helt glömde av den viktigaste saken av allt. just att LEVA!  Att vara här och nu....att kunna vara ensam i mitt egna sällskap eller bara något så lätt som att åka spårvagn... Den här tiden har varit som mest skrämmande i mitt liv men också den tiden jag uppskattar och är mest tacksam för under hela mitt livstid tror jag.  Nu till det jag faktiskt tänkte att du skulle få ta en del utav... dom orden du kommer läsa härnäst är något som varit en återkommande känsla och inte alls en behaglig levnads känsla för mej i min vardag men något jag verkligen övar på att hantera på ett annorlunda sätt.. en av många panikattacker jag upplevt i olika vardagssituationer, hur den känns, vad som händer, hur jag kommit ur den.. något som är så totalt fruktansvärt svårt att förklara för någon som vill förstå, men just under denna panikattacken kände jag att jag testar att skriva av mej som så många gånger förr vilket jag gjorde och här kommer det. Mina rädslor, mina känslor, mina tankar, mitt liv och min upplevelse i ord under en pågående panikattack.. "Här inne sitter jag…brevid någon annan vem det nu än är som sitter där i toa båset bredvid mej och alldeles säkert tänker på något helt annat än jag… vad hände precis? Med mej? Med mina tankar…vart försvann jag iväg? Varför känns det som om hela arenan bara blev helt svart..allt bara svart… jag är här! Jag vet det, men varför kan det vara möjligt att ja just nu sitter här…i ett toa bås på gamla Ullevi och gråter, har panik! Ber mej själv andas flera flera fler gånger för att lugna ner mej själv… ja tror lite i mej just precis nu att det funkar…men jag är rädd…rädd för att jag helt totalt försvann ur mina egna tankar, min lyckliga dag! En solig dag med en promenad i naturen. Henkan som är ledig o hans kompis här från Karlstad för att hälsa på! Hans kollega är med, Vi har grillat o myst o bara haft det så där super jättebra som det bara kan tänkas vara när det är 27 grader ute o sol o Göteborg! Nu är vi på IFK-djurgården…det är verkligen en av dom roligaste saker jag vet för vi har så himla skoj, jag & Henkan o alla andra i klacken! Vi är flera tusentals människor här idag, i samma aren, för att se samma sak men att uppleva helt olika upplevelser! Jag upplevde detta… men jag känner mej lugnare nu, jag är okej! Jag kan bli glad igen! Jag ska bara sitta här en stund samtidigt som jag hör hur någon okänd person av alla dom tusen som är här tvättar sina händer i handfatet utanför mej och alla tusen personer i arenan som hörs peppande på sitt lag..vårat lag!  Det blev panik där inne för mej nyss.. blåvitt låg under med 2-0 och alla som nyss stod o jublade och sjöng stöttande hejaramsor stod helt plötsligt som jag vet inte vad & kastade med både armar o ord fram domar hora och andra hemska hemska saker….hela klacken.. från ingenstans blir min lyckliga bubbla en mörk plats o min egna ”radiokanal” sätts igång i mina tankar å allt bara spinner…spinner..spinner o spinner….varför? Men det är okej! Jag är okej! Inget hände mer än tusentals människor som har en ambition för sitt lag är här för att heja fram det tillsammans i både med o motgångar!  Jag har en helt fantastiskt bra dag! Gör dej påmind om det! Hela tiden!! Du har jätte kul o mår egentligen hur jäkla underbart bra som helst!! Henkan står nog dessutom där ute o är lite orolig i magen för att ja bara stormade iväg…gå ut dit nu! Lugn , glad o oslagbar❤     24/5-2018"  Tack för att du ville ta en del av din tid på din dag för att läsa om hur jag kan ha det på min tid..  Ta vara på din dag, på ditt liv! Öva och känn efter hur det är för dej att leva här och nu, vad får dej att må bra just nu? vad gör dej lycklig? vad gillar du att göra?  Mina bitar börjar falla på plats och jag känner att det är på gång åt rätt håll men det är många delar kvar att lägga på plats..! men jag har ju faktiskt ett helt liv på mej att lära mej just det..  ATT LEVA!  "Ledighet är den bästa betalningen du någonsin kan få!"