Månaden December

Hej du!🖐❤ Nu är vi här igen, du och jag och mina tankar! Spännande va🌠 Än så länge vet jag inte riktigt vad jag vill ha fram den här gången men jag kan börja med att berätta lite mer om suicide zero, psykisk ohälsa och månaden december.  Psykisk ohälsa är något jag levt med sen jag var liten. Jag kan inte helt specifikt sätta en ålder men jag vet att jag i tidig ålder lärde mej själv att känna oro, längtan, rädsla, saknad, kärlek men jag viste inte hur jag skulle hantera det jag kände, jag hade inte skapat mej dom verktygen. Idag ser jag på det med andra ögon, att jag precis som maioriteren av alla andra fick ta en ganska stor omväg för att lära mej hantera i fel ordning, att vara med och uppleva jobbiga saker först och sen gå i livet och försöka komma på hur ja ska hantera det.. istället för att från tidig ålder börja lära mej kunskapen om alla dessa verktyg man behöver lära sig under livet först så att det ialla fall finns en liten stabil grund där känslo registret kan hanteras lättare. Men jag är otroligt tacksam för att jag äntligen börjat lära mej på riktigt, att ibland ha förmågan att sålla bort onödiga tankar, bearbetar mej igenom händelserna och ser nästintill bara fina minnen och är väldigt tacksam för hela min uppväxt och vad jag har fått vara med om! ❤ för waow vilken resa!❤🌠 på både gott och ont!🙏 Jag ser framför mej en fin verktygs låda som man drar isär för att öppna, där i finns de sååå många många olika verktyg i alla dessa former i en stor hög.. det känns som att jag för första gången i mitt liv verkligen kan reflekterq över vilka verktyg som går till vad. Alla dessa verktyg jag under mitt liv omedvetet medvetet lärt mej något om. Allt jag upplevt och fått gå igenom i min livs historia har skapat mej någon form av förberedelse för framtida krissituationer. När jag va liten och bodde hemma så ville jag hjälpa till så mycket jag bara kunde och mina föräldrar lärde mej så mycket genom att låta oss själva göra sysslor hemma, tvätta ibland, vika strumpor för 50 öre paret, plocka i och ur diskmaskinen, laga mat, cykla till affären för att köpa något men framför allt lärde dom mej att hjälpa till och att finnas som en fin medmänniska!❤ Det var dom som fick mej och min kära bror att knyta band som inte går att beskriva med ord!❤ och är det något jag är extra tacksam för är det just de!  Som väldigt liten förstod ja att man behöver ha pengar, pengar för att kunna bo någonstans, pengar för att kunna äta mat, pengar för att få uppleva saker, pengar för att vara varm, pengar för att klara av livet... för oj va pengar man måste ha för att leva i den här världen tycker ja🤷🏼‍♀️ något som alltid varit med mej är meningen " jag måste spara till en framtida krissituation". Sagt och gjort så har jag sparat och sparat och sparat i hela mitt liv för en krissituation. Krissituationen som rent krasst är mitt liv. Som faktiskt egentligen inte alls är en krissituation utan faktiskt är en av alla världens äventyrlig resor med mej själv som sällskap! Där omgivningen och mina med människor gör avtryck och intryck samtidigt!  I flera flera år har jag varit så sjuk. Sjuk fysiskt och sjuk psykiskt... något som jag haft otroligt svårt att känna igen mej i pga av att jag inte fått rakt framför mej " den här sjukdomen är det, så här gör vi för att lösa det". Jag har aldrig kunnat identifiera mej med att jag är sjuk på riktigt.. de har varit en lång resa fram tills idag då jag faktiskt sitter här och berättar som det är för mej. Jag har fått kämpa otroligt mycket för att hitta egna lösningar och idéer på vad som händer i min kropp och det är inte förens detta året som jag fått 2 nya diagnoser och någon form av hjälp man kan ta på. Men även fast 2 diagnoser är satta och vården försöker göra sin del på dom 30 minuterna man har på sin bokade tid så är det till sist bara jag själv som kan hjälpa mej att må bättre. Och det börjar absolut med det psykiska välmåendet. Och just nu känns det viktigt för mej att dela med mej av mina tankar om och kring psykisk ohälsa för ja tror verkligen att en liten ny tanke för någon annan kanske kan vara mycket större än vad det kan verka... luddigt och flummigt men också precis så jag tänker... Efter att min kära bror och hans livskärlek lämnade oss för Blommornas planet så har det hänt så otroligt många saker i min kropp. Känslor som jag aldrig känt förut, förnimmelser som jag inte kan sätta ord på, det känns som att jag på något sätt fortfarande kämpar med min bror, tillsammans kanske vi kan rädda någon annans liv! För alla människor är värda att leva! Att leva och må bra psykiskt som fysiskt men framför allt så är alla människor värda att från tidig ålder få lära sig hur man hanterar ett trauma, hur man hanterar sina känslor som dyker upp i kroppen, hur man lär känna sig själv först och främst.. att det är okej att vara precis som man är, att det är okej att visa sig sårbar, stark eller något så fint som att visa sig svag, att veta att det är okej att be om hjälp..att få yttra sig utan att behöva känna känslan av " gud nu delar jag de här, vad ska alla andra säga...gud nej ja kanske inte borde sagt vad ja tycker.....åååh varför kan ja inte sluta tänka på de? Va tänker alla andra om de här? "... varför?  Jag har varit där..jag har fortfarande den här lilla tanken inom mej som ifråga sätter varför jag ens känner att jag behöver dela de här på sociala medier? Jag ifrågasätter om det är tjatigt av mej? men faktiskt... så tycker ja det här är viktigt för mej❤ om jag kan göra något så vill jag försöka med de❤ någonstans så vet jag att jag hjälpte min bror igenom hela livet, både i lyckliga stunder och I mörkare rum.. men vi kämpade och jag tror den delen av mej är något större nu..för jag vet att jag gjorde mitt absolut bästa och fanns där! Jag kunde inte rädda honom men jag kunde finnas där och kämpa tillsammans, ja kunde ge en känsla av stöd.. och för mej så vet jag att han lämnade oss med tankarna om hur mycket han älskade oss! Jag känner i hela mej att han viste att han inte var helt ensam och det känns som en fin och trygg känsla i mej, en liten tröst. Även om ja mer än något skulle önskat att det fortfarande var honom jag gjorde allt det här för i fysisk form så att säga..  För otroligt många familjer och människor runt om i Sverige är december månad kopplat till kärlek, omtanke och tacksamhet men även köp hets utan dess like och mat i överflöd🌲 magiskt för en del men långt ifrån alla känner den känslan kring just december.  December är den månaden på året då flest självmord begås. Och just kring nyår är det som flest människor får destruktiva tankar, nedstämdhet och ångest.. känslan av ensamhet är något många går igenom och innerst inne behöver någon form av medkänsla och hjälp för. En utsträckt hand. Ingen kan göra allt för någon annan, inte rädda dom från att känna alla dessa känslor, men en liten medmänsklig gärning kan leda till större känslor och tankar än vad man kan tro.  Känner du någon i din närhet som visat tecken på att må psykiskt dåligt...sträck ut en hand, ring och hör efter hur det är, lyssna. Att bara lyssna kan vara nog så stor hjälp för någon med destruktiva tankar att komma ur ett mönster, att få en ny tanke att tändas till liv.. kanske ett hopp om en chans att överleva i den här stora världen vi alla befinner oss i❤ Med detta sagt så vill jag med hela mitt innersta hjärta säga att jag är så otroligt Tacksam för precis allt! Tack för all hjälp ni ger och tack om du varit med och bidragit till insamlingen för Suicide Zero!En insamling som gör skillnad!❤  Min nya tanke som kommit i allt detta är att du som har ett företag eller vet någon som vill vara med och kunna säga "vi är med och stödjer Suicide Zero för allas rätt till att leva" så är alla möjligheter, tankar och idéer välkomna!❤ som sagt tidigare så behöver man inte hjälpa till med mycket! Ingen behöver känna att man måste skänka flera hundra kronor för att kunna bidra. 10 kr är något som räcker mer än långt! 10 kr är mer än vad som fanns innan!❤ vill du vara med och hjälpa till på något annat vis eller inte har Facebook så går det jätte bra att höra av sig till mej på annat vis så kan ja försöka hjälpa till att knåpa ihop något fint ❤ TACK för att du läser detta❤  Ta hand om dej i själva verket och ha en fin nyår!❤  Och du! Är det du som faktiskt mår dåligt... så finns det en hel del hjälp nummer som alltid är tillgängliga speciellt under nyår!  Mår du dåligt och får tankar på att ta ditt liv så försök komma ihåg mina ord..."Det finns alltid något att vara tacksam för, nu måste du kämpa för dej själv, ring 112, du klarar det här!"  Det finns alltid en möjlighet att må bra igen oavsett hur långt bort det känns! Sluta inte kämpa för dej! För det är viktigt!❤ Nummer till hjälporganisationer som kan vara en hjälp till att finna ett verktyg inom dej❤ Vid livs akut: 112 Självmordslinjen: 90 101 Bris: 116 111 Anhöriglinjen: 0200- 239 500 Föräldalinjen: 020 852 000 Jourhavande medmänniska: 08-70 216 80 Kvinnofridslinjen: 020 50 50 50 Polisen: 114 14 Hjälplinjen: 0771- 22 00 60 Anonyma narkomaner: 0771- 138 000 Anonyma alkolister: 08-720 38 42 Alkohollinjen: 020 - 84 44 48 Ätstörningslinjen: 020- 208 018 Trygga barn (om någon vuxen i din familj har problem med alkohol/droger/psykisk ohälsa och du behöver någon vuxen att prata med) : 070 47 77 910 Somaya kvinno -och tjejjour (stöd om du är utsatt för hedersrelaterat våld eller förtryck) : 020- 81 82 83 Vill du veta mer så gå gärna in på https://www.suicidezero.se/fak... Där finns många visdomsord och massor av nödvändigt viktigt som är bra att veta i livet❤Dela mer än gärna min insamling!🙏❤ //Ellinor