En tanke om livet

Godmorgon på er hjärtan, hoppas att ni sovit gott och att allt är superbra med er!  Idag är det tisdag, vilket innebär en helt ny dag med helt nya möjligheter. Vilket också betyder att vi kan starta dagen på precis vilket sätt vi vill, med precis vilken inställning vi vill och på precis vilket humör vi vill.  Det tog tid för mig att somna igår kväll, jag vet inte hur länge jag låg vaken inatt innan jag lyckades sluta mina ögon och försvinna bort i drömmarnas värld. Jag låg och funderade, och när jag har tid och hamnar i de rätta spåren då kan jag ligga och fundera hur länge som helst. Och vad jag funderade på igår, det var min inställning till livet. För igår när jag fick det svart på vitt, när jag fick förklarat för mig att jag ibland upplevs ha en väldigt tuff inställning till livet. En inställning som främst säger till mig vad jag inte kan göra, hur jag inte kan vara och vad som inte är bra. Där och då förstod jag att min inställning till mitt eget liv, inte alls är vad jag alltid trott att den ha varit. När jag beskriver mig själv brukar jag ofta säga att jag är en positiv och glad tjej, en tjej som vill allas bästa och som bryr mig om människor runt omkring mig. Och fine, det är nog sant, åtminstone om man bara tittar på de sista tre beskrivningarna. Men att säga att jag är en positiv tjej om det enda jag ser hos mig själv är det jag inte kan, det jag inte får, och det som inte är bra, kan jag verkligen beskriva mig själv som positiv tjej då? När jag låg och funderade på detta inatt, har jag verkligen fått förståelse för att människor runt omkring mig upplever eller kan ha upplevt mig som en tjej med en väldigt tuff inställning till livet. Och kanske är anledningen till att de märkt det men inte jag, för att den enda jag varit så tuff mot, är mig själv. Jag skulle aldrig någonsin berätta för någon annan vad de inte skulle kunna klara av, istället skulle jag peppa de att försöka, och försöka så många gånger att de till sist når sina mål. Jag skulle heller aldrig berätta för någon annan att de inte skulle få försöka, eller vara precis som de är, för att vara sig själv till hundra procent är det absolut ärligaste en människa kan åstadkomma. Likväl skulle jag aldrig berätta för någon annan vad de inte är så bra på, jag skulle istället ge dem hundra anledningar till att vara stolta över vad de hittills åstadkommit och vad de kommer kunna åstadkomma i framtiden. Anledningen till att jag inte sett att jag sagt raka motsatsen till mig själv tror jag är för att jag varje gång sluppit se de sårade ögonen eller det krossade hjärtat, som jag skulle behövt se om jag gjorde så mot någon annan än mig själv. Jag har så smidigt gömt undan allt av känslor inom mig och har därmed sluppit fundera över hur jag egentligen mår själv. Vilket också utåt sett gjort mig till den där negativa tjejen, som människor inte trodde att jag var, förrän det var dags för mig att tala om mig själv.  Det där lilla ordet inte, det kan få mig att må illa. När jag inser hur mycket det lilla ordet kan göra för hela min livsinställning, då blir jag mörkrädd. Jag mår illa av tanken på att det lilla ordet har fått prägla så stora delar av hur jag ser på mig själv, och hur jag tänker om mig själv. För jag ska inte ljuga, jag har alltid varit bättre på att se de "dåliga" sidorna av mig själv, än de som faktiskt är bra. Ja, de som till och med är RIKTIGT bra. Om jag skulle se det som andra människor ser i mig, på både gott och ont, då tror jag att jag tidigare skulle uppfattat hur stor del av mitt liv som påverkats av det lilla ordet, inte. För utan det ordet skulle min inställning varit så mycket bättre, utan det ordet skulle jag mått så mycket bättre och utan det ordet skulle relationen både till mig själv och till andra varit så mycket starkare.  Jag är trött på att känna mig obekväm med mig själv. Trött på att inte vara den positiva och ständigt glada tjej som jag strävar efter att vara. Trött på att påverka andra människors humör och inställning med min aura av negativitet. För jag vill inte vara någon som sprider dålig energi. Jag vill inte vara någon som är i vägen och påverkar människor att känna annorlunda ur ett negativt perspektiv. Nej, jag vill inte vara ständigt negativ mot mig själv, som jag varit fram tills nu.  Jag vill beskriva mig själv som en positiv och glad tjej, en tjej som vill allas bästa och som bryr mig om människor runt omkring mig, och det vill jag göra med gott samvete. Därför ska jag nu göra allt i min makt för att slopa alla negativa tankar, kommentarer och all negativ energi. Jag vill visa världen att jag har så mycket mer att ge, för det finns så mycket mer inom mig. Det finns saker jag vill säga till mig som jag aldrig tidigare vågat och nu börjar min resa mot att en dag kunna berätta för mig själv hur fantastisk jag är.  För det jag inte ser hos mig själv, det ser andra. Kram