Näst sista dagen av 2020.

30 December 2020, näst sista dagen på detta magiska pissåret och sista fullmånen för mugglarnas år. Har inte haft nån vidare ork eller lust till att tänka på hur jag ser ut den senaste tiden men idag fick jag lite feeling och slängde på mig lite smink och en aning "modernare", snygg outfit inför förmiddags promenaden med Ella. Snygg och redo för en kylig men uppfriskande promenad kommer vi ut till regn. Jag älskar regn och har inget emot att promenera i det, speciellt inte på sommaren, då är det magiskt. Men idag, fy fan i jävla helvete! Låt oss säga att jag och min intuition inte har haft den bästa kommunikationen på senaste tiden. Medans regnet öser på snabbare och hårdare så förbannar jag mig själv över mitt idiotiska klädval och mössan lämnade jag såklart hemma.  Jag bestämmer mig för att göra det hela till en läxa för mig själv och styr bestämt ner till havet så Ella åtminstone får springa av sig lite. Jag har hittat en klockren boll till henne med snöre i änden, så det till och med verkar som att jag kan kasta långt. Jag börjar bli dygnsur, mina  ben är så kalla att det bränner mot låren, dags att styra hemåt. Medans jag går där dygnsur och knappt kan se något mellan de nedräknat glasögonen, irriterad och ivrig att komma hem så kan jag inte låta bli att skratta åt mig själv. Är det något jag har lärt mig detta året så är det att allt blir vad man gör det till. Jag måste erkänna att jag har varit ganska nedstämd och blivit allmänt bitter den senaste tiden. Även om jag på många sätt och vis har haft mitt bästa år hitintills så har påfrestningarna och dalarna varit några av de tuffaste. Vad jag kämpar med är att inte sugas ner i den där mörka jävla helvetesavgrunden av ångest som jag spenderat den största delen av mitt liv i. Detta året vill jag tro att jag har lärt mig att handskas med den och acceptera den. Jag börjar förstå hur jag måste leva min vardag och hur jag ska fördela min energi för att fungera.  Så, när jag går där i pissregnet och skrattar åt mig själv, så skrattar jag åt att det, typ, enda som fått mig att må riktigt skit är jag. Man kan väll säga att jag har varit Edward Scissorhands 2.0 när det kommer till att kapa energi som har tagit mer energi än vad det gett. Allt från negativa beteendemönster till individer.  Relationer har alltid styrt mitt liv, och där har ett destruktivt beteendemönster utvecklats i mig som har och är väldigt svårt att bryta. Men inte omöjligt. 2020 har gett mig möjligheten att vända upp och ner på mitt liv och börja om på ny kula utan att göra det jag alltid har gjort, fly.  Jag har satt mig själv, min psykiska samt fysiska hälsa tillsammans med mina drömmar. Fatta att jag har adopterat en hund detta året. Hur i helsikes jävla sjukt är inte det?! 1 Januari i år så förlorade jag min senaste 4 benta vän Hera, en helt underbar Grand Danois tik på 70 kg. Hon förgyllde mitt liv de senaste åren och hjälpte mig att manifestera fram min Ella. Gudinna vad jag är tacksam för min tid med henne, och för hennes underbara matte, en av mina älskade själsystrar. Hur magiskt är det inte att hon exakt 11 månader senare föder en son. Åh, saknaden, kärleken och längtan efter dom.  Nalle är  livet! Hon skulle egentligen få honom i julklapp,  men jag kunde inte låta bli att låta henne få honom direkt när han levererades hem med lite andra roligheter till henne. Det var så himla värt det för, ååååhhh så glad hon blev!  Besvikelsen när Nalle trillar ner på golvet. Hon pussade på honom när han kom upp i sängen igen. Dör för henne.  Och, 1 Januari, haha, shit vilken dag det var, som en perfekt romantisk julkomedi. Och ingen perfekt romantisk julkomedi utan lite tragik, lol fyfan. En story för en annan dag, men lätt sjukaste starten på 2020. Vad i jävla helvete hände sen egentligen? Freaking Corona, blev permitterad, skaffade hund, levde ett relativt lugnt och harmoniskt liv för första gången i mitt liv. Jag har målat om och piffat upp lägenheten, äntligen trivs jag, här börjar bli så himla fint och så himla jag. Jag skulle vilja säga att 2020 för mig blev året då jag fick möjlighet att göra om, göra rätt och göra MIG! Fan vad coolt när jag väl tänker på det. Och jag har lärt mig fucking tarot och så mycket om magi. Waaaaoow vilket galet och lärorikt år. Och jag är permitterad, igen..... Ja, jag är tacksam, jag inser att jag äntligen börjar bli den kvinnan jag alltid drömt om att vara och att allt slit och skit man gått igenom äntligen börjar löna sig. Kollade precis ner på mina händer i skrivande sekund och ser hur ljuset från datorn visar hur de sakta har börjat åldras. Jag är inte rädd för tiden. Jag är rädd för att inte göra det bästa utav den.  När jag äntligen kommer in från promenaden så får jag ett sms av min käre granne som lyfte upp min jävla anamma energi ytligare ett steg. Sen kom hon över på en kopp varm kopp te. Bara 1 månad innan jag kom tillbaka till min lägenhet så hade hon flyttat in bredvid mig och successivt har en väldigt fin vänskap växt fram. 2 singelbrudar i samma ålder med liknande barndomsbakgrund och båda tror på magi. Haha, ni kan ju tänka er. I ensamma och isolerande tider som dessa så har hon varit guld värd. Det känns nästan som att bo med någon, men du har ändå ditt egna, ah, det är perfekt!  Vi har båda varit helt uppe i vårt egna de senaste dagarna så vi hade lite att ta igen. Vi båda konstaterade att det är en fucked up energi i luften, men att riktigt bra grejer är på gång att hända. Precis innan hon kom över så hade jag satt mig ner med datorn och påbörjat detta inlägget. Jag har så otroligt mycket kreativitet och dylikt som bara skriker efter att få komma ut. Den senaste veckan har jag gjort 3 teckningar, ha, säger man så ens? Ritat på min Ipad i alla fall, men min kreativitet har varit brutal. Jag har haft ett så himla härligt flow och börjar se hur den röda tråden börjar ge med sig i mina drömmar och visioner. Så ja, det kanske är dags att bara ta tag i den här jäkla bloggen och bara, få lite jävla utlopp. Ha kul. Det blir ball! Efter en mysig testund var det dags att komma igång med tvätten och sortera sopor. Känner att jag vill ha allt så rent och fräscht som möjligt imorgon. Nyår, imorgon. Haha, jag har verkligen ingen plan. Jag ska sitta hemma och dricka skumpa med min Ella och mina älskade grabbar, undulaterna Coco och Picolo.  Ella tycker precis som de flesta hundar att det är väldigt jobbigt med raketerna och det är vår första nyår tillsammans så det känns helt perfekt för mig att avtacka detta året och infria det nya med min egna lilla familj.Jag är så nyfiken och spänd på vad 2021 har att komma med. Det kan ju i alla fall inte bli värre än 2020! Eller?  Jag är fullt medveten om att mina prints har glidit ner i ramarna, men det är ett problem för en annan dag.  Åh vad skönt det har varit att bara skriva. Det ska nog vara ett av mina nyårslöften för 2021, att bara skriva, inte lägga så stor vikt i hur det kommer att bli, utan bara njuta av processen. Samma med min konst. Jag tror 2021 är starten på den roliga delen av mitt liv. Den värsta skiten är nog fan över nu och jag har äntligen fått upp mina tavlor i köket! Livet är ändå nice! Nu ska jag hämta upp tvätten och sen njuta av att krypa ner i nytvättade lakan av egyptiskt bomull. Tänker att det blir perfekt att jag kör min fullmåne ritual imorgon i samband med att sätta mina intuitioner för nästkommande år. Fy fan vad gött! Och kul att göra ett blogginlägg igen, en nice nostalgi känsla. Tack för denna dag!Blessed Be! Xoxo, E