Den nya armen

När Erik och jag var små reste våra föräldrar en del genom jobbet. Pappa specifikt. Han åkte till Kina hit och Indonesien dit. Varje gång låg det en teckning på våra kuddar samma kväll som han åkt. Stor kram från pappa. Och så en streckgubbe med meterlånga långa armar som ibland kramade luften, och ibland mindre streckgubbar som föreställde oss två. Den blev som en slags symbol för familjen. Den associerades med trygghet och eviga kramar, trots milslånga avstånd  Vi bestämde oss för att rista in symbolen på vår hud så att vi aldrig ska glömma hur det känns att som femåring få en godnattkram av sin förälder trots att den inte är med fysiskt. För ärligt talat, ingenting i världen får ett barn att känna sig mer älskat. Idag var det dags för den stora dagen! Jag var först ut och kände mig lite pirrig i magen  Här sitter den! Familjekramen!  Syskon är det finaste vi har. Streckgubbskramar ligger inte långt efter